”Slussenfrågan hade kunnat bli en intressant fråga om bara inte alla hade varit överens. Alla utom Bengt Ohlsson”. Erik Helmersson i dagens DN trasslar in sig. Varför kan inte vänstermänniskor skriva pjäser om skattetrycket? Sen tycker han att vänstermänniskor ska göra pjäser om viktigare saker än Slussen. Sånt som miljö och globalisering och sånt. Vet han vad han talar om? Har han varit på någon teaterföreställning överhuvudtaget? Jag vet inte hur gammal denne man är men han var nog inte ens född när den ”riktiga kulturvänstern” var i farten, på 70-talet. Det spelades väl pjäser om miljö så det bara stänkte om det. Även ekonomi har avhandlats såväl globalt som i närniljö. Eventuellt var hans mörkblå skygglappar redan påklistrade på 70-talet så att han bara kunde vara överens med sina egna moderata lekkamrater. Varför skrev inte Du då pjäser om skattetrycket, Erik Helmersson?
Och vad handlar Slussenfrågan om? Är inte det miljö? Kanske räknas inte närmiljö? ”Det kunde ha varit intressant om inte alla var överens”. Överens med vilka? Nej, inte överens med kulturhögern i alla fall, om den nu någonsin har funnits!? Ja, det är säkert den kulturhögern som är äverens om att det är förkastligt att Marie-Louise de Geer är Dramatenchef. Och där verkar de ju i så fall vara överens med Bengt O också.
Och nej, inte har någon strimlat honom bara för att han inte är överens, men det kan ju hända att sakliga argument anses vara i klass med strimling? Äh…jag har inte läst så värst mycket annat än i DN, och hans motståndare där har inte strimlat honom mer än han har strimlat dem. Malin Ullgrens artikel t.ex, talar snarare om motsatsen.
Och för övrigt har väl inte Bengt O uttalat en enda åsikt om Slussen utom att han med varm hand lägger hela frågan i famnen på de ”snälla moderaterna” som han tror ”säkert inte vill någon något illa”. Han tror att det kommer att göra sitt bästa för att även handikappade ska kunna ta sig ända upp till det förlovade landet, dvs den efterlängtade gallerian som alla boende i staden så hett har eftertraktat.
Hur kommer det sig att ”ni” – Erik Helmersson vänder sig plötsligt till den läsande publiken som om alla hans läsare tillhörde en Kulturelit som kunde diktera villkoren för alla som var verksamma inom kultursektorn – inte skriver intressantare pjäser som tar upp de moderata frågorna? Typ skattetrycket.
Och man ska alltså stå tills svars som om man vore i regeringsställning fast man bara är en fattig kulturarbetare vars livsrum rycks undan för en. Man ska leva utan arbete och pengar men ändå ska man hånas för att man inte skriver moderatpjäser åt den dästa borgerliga alliansen som inte har fantasi nog att få ur sig en ynka barnramsa en gång. (Och det är minsann inte det lättaste, heller…)
Ja, jag säger då det. Varför måste alla vara så överens inom kulturen, undrar Erik Helmersson? ”Alla var alltid överens om såväl almarna som Vietnam”…jamen….Vietnam!!! Ursäkta, men där var väl inte precis den svenska kulturvänstern unik om att ha en ganska överensstämmande åsikt. Kanske var vi först här, och inte minst Palme var tongivande, men det var väl en rätt global rörelse som endade folk i många länder.
Som om det också hade varit fult med motståndsrörelsen under andra världskriget…Tänk att ”alla” var så eniga om att Hitler var boven. Skumt!
Ja, har man inte makten, har man inte pengarna får man ta till det man har. Begåvning, talang, intelligens och förmåga att ena sig kring de viktigaste frågorna, nämligen människors livsbetingelser och närmiljö, hur människor påverkas och påverkar varann i detta livsrum som kallas samhälle. Och när de som styr hittar på något tillräckligt vansinnigt måste det alltså till en enighet av guds nåde. Men numer räcker inte ens det för numera hånas enighet så länge det är motståndarsidan som är enig. Numera gör man allt för att splittra och söndra och förlöjliga allt och alla som möjligen kan se ut som hot mot dem som regerar i stad och land. Enighet heten är stark men den räcker inte till mot det massiva tryck som råder mot oliktänkande, och jag talar inte om skattetryck nu, Erik H.
Han tror att kulturmänniskor är emot kapitalismen för att kulturmänniskor är fattiga och inte kan tjäna sitt eget levebröd. Det kan hända att det gäller i några fall, men vill man skriva en bok eller spela teater så är det för att man brinner för det och inte kan tänka sig att göra något annat. Man skriver inte i någon slags besvikelse över samhällsordningen som medför att man är fattig. Är man så besviken på att vara fattig ser man till att göra något annat som man kan tjäna pengar på. Pengar är inte meningen med livet för de allra flesta inom vänstern eller inom kultursektorn, heller inte bland kulturpedagoger. För dem är pengar bara ett sätt att överleva.
Hade pengar varit det viktigaste för kulturarbetare hade de varit moderater hela högen!
Och jag förstår att alla moderater hyllar Bengt Ohlsson. Han skulle väl kunna yttra – i sitt kulturvänsterhat – att ”jag bryr mig inte om ifall moderaterna bygger en hel autostrada över hela Stockholm, för de menar säkert något fint med det”, och alla ”alliansare” säger:
-”Halleluja vad du är fin som inte är överens med de där vänstermänniskorna utan med oss istället!”
Och då säger Bengt: ”Hmmm…..?”
Fortsättning följer i nästa nummer….
Time in Stockholm 
Tid 