Nysning!

Nu kan jag kallt konstatera att jag har gått på en nysning till. Rätt gissat. Ännu en förkylning men hittills ingen frånvaro från jobbet….peppar, peppar.

Det hade jag ju kunnat räkna ut. De senaste  4-5 åren har det varit så att jag har inlett en liten intern kampanj mellan mig och  mig, att jag ska skärpa till mig igen så som jag gjorde 1998-99, när jag gick ner 15 kg  i vikt på 9 månader. Nu förtiden drömmer jag inte om att gå ner så många kilon men jag vill ändå känna trivsel och lagom tyngd när jag utför mina uppdrag: undervisar, leker med barn, går och cyklar med mig själv. Eftersom förra kuren var så framgångsrik vill jag inte tro att detskulle gå sämre nu. Det hela gick ut på att man inte skulle ta i så man spricker på en gång för då vill man ju sluta på en gång. Jag körde alltså allt enligt rekommendationer:  Oprah var min mentor, tillsammans med hennes coach som skrev boken jag gillade att följa. Ett mycket sunt koncept. Ät ofta men lite så att förbränningen fortsätter när du slutat äta. Den startar nämligen när du börjar. Om du motionerar är det bäst på morgonen för då sätter du också igång förbränningen när den är som lägst. Ät aldrig två timmar innan du går och lägger dig. Sluta inte med allt som du tycker är gott för då tycker du livet blir tomt och trist och sen börjar du om med dina dåliga vanor igen i förtid.  Ät bara hälften av det goda du hade tänkt dig. Och gör bara den motion du kan tänka dig göra varje dag resten av ditt liv!

Det där sista var bra för mig. Jag hade redan ett beprövat uppvärmningsprogram som vi gjorde nästan varje dag på Rytmiken när jag gick där, men för att få till lite flås, sprang jag på stället och för armträningen gjorde jag några armhävningar, och jag gick uppför alla 6 trappor här hemma nästan varje dag. För att jag skulle hinna till jobbet utan att behöva gå upp i ottan gjorde jag ett tio-minutersprogram varje morgon ända tills det blev cykelsäsong. Då fick det räcka med en timmes cykling om dagen.

Jag visste ju efter 9 månader att mitt program funkade och jag slutade heller inte utan lyckades i princip hålla mig i form ända fram tills jag blev sjukskriven 2007, då jag inte orkade annat än att sitta i soffan och glo in i min dator och äta ceshewnötter som vi ”råkade” ha hemma rätt ofta. De enda muskler som fick träna var väl finger-musklerna när jag satt och kliade på mina laptoptangenter och när jag torkade tårarna, för de rann mycket på den tiden.  

När jag en gång hade gått ner så många kilon lovade jag mig själv att jag aldrig skulle komma över en viss gräns igen för då skulle jag minsann sätta igång med samma intensivprogram på nytt. Jag visste ju hur man gjorde och det var lätt! Då!

När jag nu, 13 år senare ser på mig själv och inser att jag har legat över gränsen rätt länge kan jag bara konstatera att det inte är så lätt nu. Min första sjukdomsperiod ursäktade jag mig med att det var huvudsaken att jag kom på fötterna själsligt, i första hand. Jag orkade inte med för mycket press på mig själv. Men när jag sen började på riktigt igen var jag så slut och utan kondis så jag trodde jag skulle dö. Men skam den som ger sig, tänkte väl jag och körde mitt gamla uppvärmningsprogram i trygg förvissning om det skulle gå bra till slut. Men tji…efter en vecka blev jag förkyld och på något sätt kom jag väl av mig. På  samma sätt har det gått sen dess, varje gång jag har gjort en nystart. Förkyld efter en vecka…väntar tills sviterna av förkylningen har gått över. Sen glömmer man bort, lite grann…så nya tag, när kläderna har blivit ännu trängre…. Och så åker man på en nysning igen. Men NU har jag i alla fall kommit på att jag kan låta bli att äta så där omedvetet dåligt i alla fall. Man kan ju köra hälften av programmet, så även om motionen faller bort kan man hålla sig till reglerna i övrigt. Jag gillar att tänka hälften.

Hälften så mycket mat och annat godis (fast jag har aldrig ätit mycket godis) mot vad jag tänkter och hälften så mycket motíon som de har sagt är lämpligt. Men nästa vecka ska vi ut och gå med stegräknare, några arbetslag i skolan ska tävla mot varann. Det vill jag inte missa, för det är roligt när det blir en grej av det hela. Jag hade ju tänkt få igång min kondis lite tills dess, men återigen ett avbräck….

Men man får inte ge upp bara för någon tillfällig svacka, det sa Oprahs tränare också, utan bara på`n igen nästa dag!  Det är väl felet att jag var så duktig förra gången att jag knappt ser om jag har gjort några framgångar nu. Och det jag minns som några veckors slit var ju i själva verket 9 månaders slit. En hel graviditet ju. Ja, vem vill ha en halv graviditet? 😉

Jag får ge mig till tåls med det. Och jag förstår inte varför jag ska vara så otålig i det här fallet. Man ska ju vara snäll mot sig själv och tillåta sig att gå utanför ramarna ibland. Blir man förkyld är man antagligen ingen sämre människa för det.

Men hostar man mycket har man nog gått på en nysning, alltid…;-)

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s