Av vad huvudet är fullt….

Jag känner inget verkligt kräk…bara ett lätt illamående….;-)

Dagens program var nästan spikat. Skulle sjunga på högmässa var det tänkt och sen skulle vi ta en tur med mamma i bilen. Men varje gång jag vaknade i natt kände jag ett väldigt halsont och på morgonen kom ett stort illamående och magont över mig. Kände mig darrig och svettig.
En vacker söndagförmiddag som denna känns det  lite dystert att känna sig tvungen att hålla sig på mattan inomhus.  Men jag inser att det kan vara en viss stress som gör sig gällande. Det är nu – de sista skälvande veckorna på terminen – som allt ska göras och säcken ska knytas ihop. I år är det dessutom jag som har extra ansvar för den ”vårshow´” som fritidsbarnen ska ha om två veckor för alla våra föräldrar. Dessutom ska vi ha två invänjningar med nya barn på 6-års, överlämnandesamtal med 26 barns föräldrar och barnens förskolor. Jag ska med kören på turné mitt upp i alltihopa, och så ska jag öva sommaravslutningssånger med de klasser jag har.

Om kroppen reagerar är det ju inte konstigt heller. Samtidigt är jag gladare än jag har varit på många år, så här års, för äntligen får jag jobba som jag har önskat i höst. I 6-årsklassen hela tiden. Kanske någon eftermiddag på fritids, och ev någon musiktimme, men huvudskligen förmiddagstid, alltså.

Och äntligen, äntligen lättar trycket. Jag får ett annat förhållningssätt till mitt arbete och jag kan koncentrera mig på det jag är där för. Att slippa gå och grunna på varför jag får göra det och inte det. Nu kan jag också få nästan ett hav av mer tid till mitt eget ”berömda” projekt, av vad huvudet är fullt, just nu.
Kanske, kanske, kanske är jag nyckeln på spåret nu – nyckeln till hur det ska utformas och vart det ska leda…..

Och det är faktiskt inte säkert att det hade gått fortare om jag hade haft mer tid på mig på ett tidigare stadium i processen….kanske hade då tidigare idéer stressats fram, som sen hade visat sig inte vara så gångbara. Nu när jag har provat olika varianter med de barn jag har haft i musik/rytmik, under året som gått, har vissa låtar och vissa övningar utkristalliserats som användbara och lustfyllda.
När jag hade musik senast var det en av eleverna som plötsligt utbrast – ”Kan inte jag få den här låten av dig? Den är så braaaa!”

Sådan positiv feedback har jag fått under året några gånger, men jag har inte tagit mig tid att ta in det positiva, för att jag hela tiden tänker att jag måste få ut det maximala av tiden jag har på en musiklektion. Stressad är förnamnet…;-)

Kanske ska jag ta mig tid att fråga vad som är så bra med en låt, för jag vet ju att allt går mycket lättare om barn gillar att höra och göra det de hör och gör. Fast jag behöver egentligen inte fråga…jag reagerar ungefär likadant själv. Vissa låtar har något…en knorr….det kan vara en rytm, roliga och spännande ljud samt att det ska finnas ett sväng i den som gör att man inte kan stå still när man hör musiken. Det går alltså inte hem att bara ha en pedagogiskt tillrättalagd musik – den måste vara rolig också, på det ena eller andra sättet.

Samma övningar hade jag gjort till samma musik med 6-åringarna tidigare i veckan, med den ”populäraste” låten. Då var det en flicka som sa: ”Varför kan vi inte ha en uppvisning för alla föräldrar så de får se vad vi har lärt oss på musiken?”
Ja, det hade ju varit roligt, sa jag, men nu ska vi ju ha en Astrid Lindgren-show med alla, så det har vi nog inte tid med det i år…

Och DÅ föddes tanken….Varför inte utforma hela den musikpedagogiska grejen till en minimusikal? Ett färdigt prospekt – precis som med Röris-tanken (att alla lärare går på kurs och lär sig ”rätta”rörelser till förinspelad musik, som de sedan för ut till alla barn i skolorna) – med men en liten extra spets på det hela – att man kan använda sina kunskaper och gå vidare med dem – visa upp, om man vill – och på detta sätt kan kunskapen fördjupas i föreställandets konst.

Som sagt …. Av vad huvudet är fullt…och hjärtat…

Ha en lika skön söndag som jag skulle vilja ha!

Utan stress och press…..Jag jobbar på det. 😉