Vi gjorde en ”show”. Två föreställningar. Och vem räddade alla skavanker och missar, förutom barnen själva?
Jo, det var naturligtvis Astrid själv. Astrid Lindgren. Vilken klippa…vilka texter och vilka sånger, som visserligen inte är hennes även om texterna är det!
Vi sydde ihop nästan alla Astridberättelser till en egen kökkenmödding och barnen agerade olika huvudpersoner i olika historier. Huvudrollerna hade lottats ut och alla fann sig i detta. Några som var villiga att sjunga solo fick göra det. Några som aldrig sa sig vilja sjunga solo gjorde det ändå till allas förvåning och utan att blinka. Barn som man trodde skulle krokna tog sitt fulla ansvar och hela tiden fanns ”den stora kören” där i bakgrunden som stöttade och sjöng…hjälpte dem som hade glömt sina repliker. Själv gjorde jag en blunder och körde över en solist i första föreställningen men fick ta löfte av henne att inte göra om det i andra. Hon log uppskattande mot mig när det hade gått bra efter andra försöket.
Det är så skönt när små 6-åringar som annars inte tar ansvar för någonting frågar om jag har kommit ihåg någon detalj i rekvisitan eller när barnen hjälper varann i solopartierna, utan att någon tar över.
Jag är stolt över det arbete jag får göra med de här barnen och jag är stolt över det kulturarv vi har fått ärva av Astrid Lindgren. För när inte kittet mellan scenerna håller och när verser glöms bort finns orden ändå inom oss alla som har växt upp med dem. Orden som förenar oss i flera släktled och mellan olika befolkningsgrupper. Ett förmildrande kitt uppstår som minsta gemensamma nämnare.
Men det är inte bara orden – det är humorn. För om man bara tar en replik från en bok som får möta en replik från en figur i en annan historia blir det också komiskt, just för att alla känner till originalberättelserna.
Kultur förenar. Glöm inte det, alla förstockade allianspolitiker – och för all del, inga politiker eller andra människor över huvudtaget!
Och Lilla Gubben håller med…äntligen på grönbete, efter alla föreställningar. 😉
Härligt att läsa Camilla! Synd att jag missade båda föreställningar – eller inte visste att dessa är på gång! Trevlig helg!
GillaGilla
Hej Lili!
Ja, jag hade tänkt bjuda in dig men det var sånt tryck på biljetter pga brandskydd och sånt så jag hade kunnat få en hel armé av föräldrar efter mig. Och det var Barbro som hade hand om det. Själv hade jag ingen koll på biljetterna men så här i efterhand ångrar jag ju det. Men de anhöriga var i alla fall nöjda. Alltid nåt. 🙂
GillaGilla