Leva nu?

Nu mitt i högsommaren finns inte annat att göra än att vänta in och vänta ut…

Och så är plötsligt vinbären mogna, hallonen som inte har visat sig på några år – de blev angripna av något – har kommit tillbaka och börjar också mogna…fågelbären (körsbär spridda av fåglar) är högst ätbara just nu. Förr i världen hade vi jordgubbar i trädgården som min pappa skötte. Han odlade också potatis och rödbetor och morötter, sallad och lite annat som jag inte minns. Men jag minns att vi levde nästan hela senare delen av sommaren på de hemodlade rotgrönskerna. Jag lärde mig redan som barn att njut av färsk potatis och smör eller ännu hellre färska rödbetor med smör och stönade lika mycket av förtjusning som när andra människor får sätta tänderna i nåt grillat köttstycke. Jo, jag tycker om det också, men det hör inte till min barndoms ”nu-upplevelser”. Tror att det är där skon klämmer….vad man är uppväxt med och hur man uppfattade detta i sin barndom. Eftersom pappa var vegetarian fick vi andra hänga med på köpet, men ibland fyllde mamma ut med köttbullar eller fiskpinnar, till vardags. Till fest kunde hon bjuda på de mest kulinariska rätter med kött eller fisk med tillhörande såser och grönsksgratänger och allt vad det var.

Men en dag för inte så många år sedan upphörde hennes förmåga att laga mat. Plötsligt visste hon inte hur hon hade gjort. Hon har ju sedan blivit alltmer glömsk, men det där var antagligen första tecknet….det förstod vi inte fullt ut då men nu kan man i efterhand se. Hursomhelst var den där grundkosten som vi alla hade vuxit upp med bestående. Pappa var själv bäste dräng och satte på potatis och morötter i ångkokaren och sköljde sallad och tomater och faktiskt…mamma behärskade fortfarande den lilla såsdetaljen….en filsås med lite kryddor i som hon alltid hade använt. Då var det tur att inte pappa någonsin hade vart särskilt krävande vad det gällde mat. Det var först när han började bli riktigt dålig sista halvåret som han kände att han fick lite för lite i sig. Han som alltid tyckt att mamma hållt på med för mycket matlagning – blev plötsligt krävande – och det var ju så dags då, när hon inte längre förmådde…..
Så på senare år tog vi hem lite thai-mat som vi åt tillsammans med dem och pappa åt med god aptit. Han tyckte att jag lagade så god mat, trots att jag bara köpte färdiglagat.

Stackars mamma….men vi tog alltid henne i försvar och sa att hon alltid hade lagat världens godaste mat på den tiden det begav sig…jo, papa visste väl det, fast åldern måste väl ta ut sin rätt på honom också.

Han som kunde njuta mer än någon annan, tillät sig sällan att njuta av alla mammas läckerheter medan tid var.

Men när hallonen mognade, lagom till hans födelsedag, njöt han i fulla drag. Han kunde stå länge nere i hallonlanden och plocka flera liter till födelsedagsefterätten – ofta serverade med mjölk, eller möjligen vaniljglass, men det tror jag var ett senare påfund. Då njöt inte bara han utan även alla vi andra. Och i den bästa av världar kunde vi ju ha glädjen att njuta av både mammas huvudrätt och pappas efterrätt.

Och nu på söndag när de nya hallonen är både mogna och ganska många fyller han hundra – minus 5 månader – så vi får äta hallonen och njuta dubbelt upp då….

Ja, tidevarv komma, tidevarv försvinna…blott hallonen bestå….