Vardag nu – mitt i verkligheten.

Ja, det var väl Kurt Olsson som uttryckte sig ungefär så och jag känner  mig nästan som han när vardagen börjar nosa mig i nacken. Inget ont i det. Vardagar kan vara ganska trivsamma och gå sin jämna lunk, förutom när de inte gör det, förstås.

Allt handlar  egentligen om att vara förberedd på att allt kan hända vilken vanlig tisdag som helst. Bara man är förberedd så brukar det gå bra. Och annars också. Om man jobbar med barn kan ju egentligen ingenting förutses även om man kan bädda för att det ska funka. Skapa rutiner och allt som gör barn trygga och lugna. Utom de barn som reagerar tvärtom. Nå, det brukar lösa sig……

Så är det min gamla mamma som just hade funnit sig tillrätta på sitt nya äldreboende – hon ramlar och bryter lårbenshalsen och får åka ambulans till sjukhuset tidig söndagmorgon. Operation på kvällen och idag fick hon sitta upp och kunde också äta riktigt bra, vilket hon inte kunde igår. Iväg på  sjukhusbesök efter jobbet idag, alltså. Hon får beröm av sjuksystern som tycker att hon är så ”go”. Det värmer ett dottershjärta att höra, naturligtvis, men vem vet hut hon reagerar när hon kommer tillbaka till ”hemmet”. Ja, det är ju också något oförutsägbart mitt i vardagen. Men oavsett allt sånt…att ha sin mamma på sjukhus eller äldreboende i det här landet kan nog kännas oroligt ibland, men ”peppear, peppar” känns det som en stor trygghet för mig. Tänk att det finns så mycket kunnigt och vänligt folk som kan och vill ta hand om min gamla mamma i hennes skröpligaste skepnad. Jag beundrar verkligen dem, ända ner i tårna.

Tänker på mitt eget jobb och funderingar omkring det, samt ett och annat jobbrelaterat problem i min vardag och nog är det också behjärtansvärt att ta hand om andras barn – att utbilda dem och ge dem lite stadga i livet – men det det känns för det mesta så tacksamt. Ett jobb mitt i vardagen som sannerligen behövs, som hjälper barn i början av deras liv och som ger föräldrarna avlastning i deras vardagsbestyr.  Och samma med dem som jobbar med de gamla.

Men har man varken barn eller gamla  föräldrar är det nog väldigt lätt att glömma bort den där vardagen som en del människor befinner sig i. Man kanske till och med tror att alla jobbar med datorer, reklam, ekonomi eller annat.  Kanske att man till och med glömmer bort att det finns folk som jobbar med människor – stora som små. Och det är ju inte så konstigt…själv kan jag ibland glömma att det finns människor  som inte jobbar med människor….eller musik. Konstigt nog, eftersom det nästan alltid är just de som vinner den stora tävlingen här i livet. Löneskillnadstävlingen…;-)

Lämna en kommentar

Filed under Hälsa, Mänskligt, Tid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s