Förkylt men inte kört…

Nu är det förkylt, igen. Jag känner mig orkeslös och seg. Allt som nyss kändes lätt och roligt känns nu nästan inte överkomligt (men fortfarande roligt).

Jag flög fram med min cykel, jag sjöng mina sånger med stor entusiasm, jag hade idéer som jag ville genomföra. Men tänk vad en liten infektion kan göra…Jag känner mig alldeles slut när jag tar mig till och från jobbet med tunnelbanan, inte många sånger flyger kors och tvärs genom skallen och det råder något slags stillestånd däruppe ovanför axlarna.

Och när jag nu kommer hem tidigt från jobbet idag händer ännu mindre. Alla finfina idéer puts väck! Det är blankt däruppe…någon har suddat. Är det snuvan som täcker all kontakt mellan mig och mig, med sin grumliga uppsyn? Låt oss hoppas det, eftersom snuvor går över…
Men än är det inte kört! Jag har inte varit hemma någon dag pga förkylning, peppar, peppar….Och jag vill kunna överleva en förkylning utan sjukskrivning. Och jag ska överleva .. hade jag tänkt mig! 😉

Och tack och lov har jag mina katter som tröstar och stödjer mig när jag som mest behöver det…i alla fall känns det så.