Angeläget? Äsch da….

Det finns nog inbyggt i oss lite till mans – och kvinns – att det som för oss själva känns angeläget, för andra kan verka pinsamt pretentiöst…eller ”pretto”, som vi numer säger. Ungefär som ”Mello”. Fast Mello är inte pretentiöst utan just därför en angelägenhet för hela svenska folket. Något som alla vill ta del av. Det är ju så roligt och programledarna så duktiga och trevliga. Musiken? Ja, men den ska ju vara sån….annars platsar den inte i Mellon. Är den för mycket jazz, för lite schlager, för mycket ”egen”….då platsar den inte. Men är den idiotiskt tjatig, skrikig, fylld av massa blinkande ljus och konfetti platsar den alldeles utmärkt. Att Loreen fick vara med förra året måste vara ett undantag som bekräftar regeln. Hon som var en av få artister som talade om något annat än sin egen musik. Fast det var förstås inte tillåtet. Nej, jag tycker inte årets final var sämre än någon annan – inte heller bättre – men större, skrikigare och med fler bländande ljus än någonsin. Jag säger bara – blända av! Jag tar ingen på mer allvar för att jag får en bländande sken i ansiktet.

Och pojken som vann var det inget fel på heller…faktum är att det var den enda catchy refrängen jag kunde hålla i minnet även sen den hade slutat klinga ut, men därifrån till att säga att den var bra – nej, inte tillräckligt angelägen helt enkelt.  Men äsch då…ingen vill väl vara angelägen i Mello-land. Då kan man ju bli pretto.
Men tänk på att det är vi pretentiösa TV-licensbetalare som vill ha angelägna TV-program som betalar även ett Mello-kalas.

Men idag skiner världens största lampa utomhus. Ska nog ta och gå och sticka ut nosen även idag – bländad eller ej, men det är ”på riktigt”! 😉