Två besvikelser och en flygelflytt….

När inte allt blir precis som man har tänkt sig…

Visst kan man tänka om och tänka nytt. I mitt fall har det blivit en specialité. Är så van vid att tänka om och svälja förtreten att jag knappt märker när det har gått över. Fort, fort, för att slippa känna en tår komma. För vad är det värt att sörja? Vad kan bli bättre?

Nej, bäst är att vara sin egen uppfinningars moder….ända tills det händer igen, och igen, och jag inser att det varje gång kommer tillbaka med än värre styrka. Men inte gnälla, inte pipa och framförallt – inte bli bitter!

Den här gången tänker jag att jag ska strunta i alltsammans. Gå till sjöss och bryta med det som aldrig fört mig vidare utan bara bakåt. Varje vår är det likadant, men bara lite värre. Eftersom jag aldrig gjorde slag i saken förra året. Nu är det inte mitt kärleksliv jag talar om, som ni säkert förstår, utan bara det gamla vanliga….arbetslivet. Men i år har det ju skett en förändring till det bättre jämfört med förra året, kan man ju säga, men på något sätt lyckas jag bli försatt i den situationen att jag blir besviken i alla fall. Som en liten vårblomma. En snödroppe, helt enkelt, som isar mina kinder på vårvinter-kanten. Men varför ska jag jämt klaga? Jag fick ju det schema och delvis det jobb jag åtrådde förra året…
Jag har nog för stora pretentioner. För angelägen om att ”vara någon”. Att ha 7 års pedagogiska studier och två lärarutbildningar räcker inte för att kallas behörig lärare. Att ha haft pedagogiskt ansvar för 13 förskoleklasser räcker heller inte för att få det förtroendet igen.

Nej, jag ska inte gnälla. Ska antagligen vara tacksam över det jobb jag har och sitta still i båten. Men jag unnar mig rätten att känna mig besviken.

Väl hemma funderar jag över sakernas tillstånd. Allt kan bli bra. Jag kan göra det ingen annan kan – sjösätta mitt eget projekt – jag får respekt för den jag är, av mina nära och kära och på torsdag kommer mitt föräldrahems flygel hem till oss för att förgylla våra liv här hemma – utom möjligen katten Hannas.

Och ett sista smolk i glädjebägaren – Vi skulle beställa biljetter till fotbollsmatchen (EM) mellan Sverige och Danmark i Göteborg i sommar, men den var slutsåld! En sådan miss! Visst finns det fler, men det var ju den vi hade bespetsat oss på, och i Göteborg och allt. Snopet! Då kände jag att jag tappade lusten helt och hållet….för en besvikelse kommer sällan ensam. Och två är en för mycket….

Men å andra sidan kommer sällan eller aldrig en älskad flygel över tröskeln här hemma, så summan av kardemumman är:
En flygel väger tyngre än två besvikelser. =)

Detta bildspel kräver JavaScript.