Ser ut att ordna sig mitt i alltihopa. Idag till knäröntgen, på fredag till pillerdoktorn. Nu fattas bara några identitetshandligar….
Mitt ID-kort försvann för flera år sedan på SÖS, i samband med en tandoperation. Då började jag använda mitt pass som leg istället. Igår på vårdcentralen frågade kvinnan bakom disken vänligt men bestämt om jag hade någon giltig legitimation. Jag hade just lämnat fram passet, så jag såg nog ut som en fågelholk i synen. Mitt pass hade gått ut för ett år sedan, meddelade hon. ”Du får komma in till din läkare nu, men jag skriver in här att du inte har något giltigt leg, och du kan inte hämta ut medicin på apoteket”.
– ”Ja, det är min husläkare, så hon lär känna igen mig”, sa jag, ”och det var konstigt att jag har kunnat hämta ut en massa medicin på apoteket under ett års tid….och göra läkarbesök också?”
Hon kommenterade inte saken vidare. Min husläkare skrattade bara lite och kommenterade, att ”det var värst vad hon var noggrann”.
Så nu är även jag en ”papperslös stackare”. Men ingen lär haffa mig på stan och be mig visa upp mitt pass eller andra handlingar. Polisen lär inte titta undrande på mig och skaka på huvudet och säga ”Mill – Who?”
Ty så orättvis är världen:
Man låtsas som om det regnar och låter mig och mitt pass passera genom alla spärrar, för jag ser så svenskt vanlig ut och pratar på ”den allra finaste stockholmskan”. Men faktum är att jag är lite tacksam över att hon i kassan var noggrann, trots allt. Annars hade jag aldrig upptäckt att mitt pass hade gått ut förrän det var för sent, någon gång i höst, när jag står där vid en riktig passkontroll för att flyga vidare till Paris eller Reykjavik, eller vad som helst.
Då hade man kunnat tala om lång näsa på undertecknad.
Vart är jag på väg?
Någonstans, men…..
Inte till nästa krigshärjade land, eller oliktänkande-förföljande diktatur.
Jag har tur på färden….
Time in Stockholm 
Tid 