Lite kortfattat kan jag säga att nu väntar hela världen på ett tecken, på att alla ska skattskrivas och palmblad ska strös ut där vägar beredas för den som nalkas, och stjärnor på himlen ska visa vägen för de vise så att de ska finna det lilla, högst betydelsefulla barnet i sinom tid. På krubbans strå finns svaret på våra frågor
Det är nu det börjar brinna i knutarna och all vår väntan bliver svår…men det är också nu vi börjar springa runt i alla husen hos varann för att dricka varma drycker och äta frukter från när och fjärran, lyssna på himmelska toner och lämna gåvor till det lilla barnet. Det är nu vi känner att vi har nära och kära hos oss och kan slå oss ner tillsammans på kvällarna och berätta sagor för varann och knäcka nötter och äta fikon. Denna mörka tid är gjord för umgänge inomhus, där alla kan delta i pepparkaksbak och annat julstök. Man frågar barnen vad de önskar sig och de säger med tindrande ögon: ”Bara jag får en vit jul är jag glad…och kanske en bok och ett 15-spel i strumpan på morgonen”. Kanske har mamma och pappa då överraskat med ett par nya skidor eller ett tefat, men det får ingen veta, förstås. Dan före dopparedan sitter alla och rimmar på klapparna och lackar och skriver och sen går alla, utom mamma, och lägger sig nybadade i nytvättade lakan med pirr i magarna. Men mamma far runt i farlig fart för att få alla bonader och dukar och gardiner på plats innan hon kan sova gott…..
Så fint det ändå är med julen. Jag tror vi gör om det nästa år igen…;-)
Eller?
Time in Stockholm 
Tid 