Gott slut, och Gott Nytt!?

Det nya året…

Starkt eller svagt?

När det nya året kommer känns det friskt och starkt.
Det gamla tar man farväl av – ja, rent av avfärdar som en gammal trasa som man helst inte vill lukta på mer. Någon som har gjort sitt i ”arbetslivet” och inte längre är livsduglig. Nu vankas nya tider och det gamla året har håglöst fått lämna scenen med svansen mellan benen. För vad kunde egentligen det gamla året som inte det nya kan göra bättre?

I vissa kulturer kan man tycka att den äldres livsvisdom har ett värde i sig, men inte i nyårsfirandets egen lilla bubbla. Där talar man lyriskt om det som ska komma – man tror sig veta att ett nytt litet liv kan ge så mycket mer än de gamla uttråkade, trötta och tjatiga. ”Jag fick inget ut av dig, 2013, så jag börjar på ett nytt kapitel!”
Och visst kan det vara bra ibland att börja om på nytt. Att tänka i nya banor och inte fastna i gamla mönster, men till syvende och sist kanske vi får se till oss själva när de stora förändringarna ska ske.
Och om de inte gör det….?

För min egen del hoppas jag mycket på det nya året som ska komma. Kanske är det nya starkt och uthålligt – tåligt och nyskapande samtidigt? Jag vet inte. Nog har jag en del i det själv, fast jag vet att ensam knappast är stark. Om det gamla året har prövat mig, kan det vara det som ger mig en spark ut i ovissheten i det nya, och på så sätt förbereder mig för att klara av det nya med det gamla uthålliga sinnelaget.

Talar jag i gåtor, säger du? Ja, men tids nog….när åren har gått och farit fram olika väl med oss….kan du nog förstå vad jag talar om.
Och det som verkar vara slutet på allt, för någon… hen får tänka att: ”mitt i mitt slut, tittar en ny början ut!”