Eftertanke … att skaffa sig tidsuppfattning och att göra något av den

2014-05-14 22.25.47

Rör mig i tiden – framåt och bakåt.

Framåt går jag med mitt eget projekt. Jag har gjort mitt största och huvudsakliga jobb klart och nu är det ”bara” finputsen kvar. Men det känns mer än det är. Jag vet vad jag ska göra men det är bara lite knepigt att veta i vilken ordning jag ska göra allt. Men som sagt…bara jag väl börjar i ena änden, brukar jag ha svårt att sluta i den andra. Jag har varit så strukturerad under våren att jag har förvånat både mig själv och andra. Lite stolt är jag över mig själv, men börjar också nu känna en otålighet. Att nu fram på vårkanten sitta inne och mixtra med mina inspelningar och vara jättenoga med mixning och göra om vissa saker som kan göras bättre….skriva handledningar och ge adekvata råd, gör upp en plan för hur en instudering av en rörelse kan se ut – det är ett roligt, men ett pilligt jobb.
Samtidigt – repetera och repetera…varje dag repetera allt som hittills blivit gjort…det är det enklaste och bästa sättet att komma igång, men jag som är en nostalgiker, ser redan tillbaka på den här våren med rosafärgat skimmer i ögonvrån …. det var så roligt att riktigt ge sig hän åt den här uppgiften jag hade gett mig själv för sju år sedan. Det är faktiskt som en dröm alltsammans, för även om jag har saknat att ha ett jobb att gå till, att träffa andra vuxna och framförallt barn, som jag har gett så många år av mitt liv, så har jag hela tiden haft ett mål och en mening med det jag gör som är helt och hålet införlivat med mig själv.
Även om ingen annan vet så har jag hela tiden haft en vision och ett mål för min inre syn och jag har också koll på vilka medel jag vill använda för att nå dit.

IMG_0952

Hur ofta kan man säga att man har den kollen i sitt vanliga arbetsliv? Naturligtvis har väl alla koll på sin egen del i det stora hela, men inte på hela processen.
Jag är nog inte bara en kugge i maskineriet och klarar inte av det riktigt heller.

IMG_1558 - Kopia

Att passa tider och vara på rätt plats på rätt tid…det gick bäst i början av mitt arbetsliv, men så här på väg mot slutet av detsamma, är det kanske naturligt att man börjar få pretentioner….vill liksom ha något att säga till om själv…ha egna idéer som man vill jobba utifrån….jag har helt enkelt svårare och svårare för att anpassa mig  till att göra som jag blir tillsagd. Ibland har jag naturligtvis rätt i det, men…..för att arbetet ska fortskrida utan större svårigheter, borde jag väl bara fortsätta i mina väl uppgrävda gamla invanda spår och se framåt med skygglapparna uppfällda.

IMG_1574 - Kopia

Och nu är vi alltså framme vid nu-tid. Igår firades jag tillsammans med 90 andra i Stockholms stad, för att vi har jobbat i 30 år och belönades därför med guldklocka eller guldmedalj, eller vad vi nu önskade oss. Själv valde jag ”Klassikern – Guldklockan”. Men det var inte bara det…det var stiligt värre, med båttur och middag med dans i Stadshuset tillsammans med varsin anhörig, underhållning av Peter Jöback.

IMG_1632 - Kopia

Det var verkligen en toppenkväll och har jag inte blivit rätt uppmärksammad i mitt arbetsliv tidigare, så nog blev jag det igår. En låg lön kan förstås inte kompenseras med en kvälls firande var trettionde år, men ändå kändes det som om jag faktiskt var en riktigt värdefull person. Jag är mycket glad och tacksam och stolt över detta. Roligt också att träffa andra och att få nya kontakter…och någon enstaka gammal.

Så nu är det alltså bara att ta sats inför min nästa 30-årsperiod i arbetslivet….;)

Ja, kunde pappa jobba till 95, så…..

Men han var ju också sin egen arbetsgivare – han kunde bestämma sina arbetstider själv och han åkte på kurser för tandläkare för att hålla sig ajour….jag tror inte han hade jobbat så länge om han hade jobbat i något vanligt låglönearbete. Men vem vet?

Så någonstans här går skiljelinjen – men eftersom jag är en social varelse har jag svårt, för att inte säga mycket svårt, för att tänka mig att kliva ur boxen och bli min egen. I ett kreativt skede är det absolut nödvändigt att tänka och jobba utan störningsmoment, men sen….?

IMG_1645 - Kopia
Fyra år till i stadens tjänst…..det kommer att gå fortare än jag hinner tänka om jag nu jämför med hur fort alla de andra 30 (eller 33 snarare, för jag jobbade ju 3 år i Tyresö också) åren gick. Swisch…. så är jag pensionär……och om jag förvaltar de här åren rätt fram tills dess, så….vem vet? Kanske kan jag fortsätta jobba sen – och bara göra som jag själv har sagt åt mig: ”Jobba lite nu….sen får du kaffe”. Men då kan jag ju bara svara mig: ”Jag kan inte jobba innan jag har fått kaffe”…..
Och tänk….den önskan skulle hörsammas. 😉

IMG_1223 - Kopia

Men nu är nu och det är ibland svårt att koppla om mellan att ge sig hän åt dåtida bedrifter och att segervisst ge sig i kast åt framtida….jag är inte riktigt där än.

IMG_1350

 

Sån tur att jag har fått en guldklocka att mäta min tid i guld med….

 

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s