Världen är så stor, så stor….

Vet ni hur mycket plats vi har?

Det spelar egentligen ingen roll om det inte finns hjärtrum.  Den lilla barnvisan jag sjöng som barn fortsätter… ”större än du nånsin tror, Lasse,  Lasse liten.”

Livet kändes evigt, och hjärtrummet likaså.  Vuxna människor i min omgivning var kloka och snälla mot andra människor. Vi hade en syslöjdslärare som uttalade sig nedlåtande om färgade människor inför oss barn. När vår klassföreståndare hörde talas om det blev hon blixtrande arg och svart i ögonen och gick för att tala med nämnda lärare. Vår klassföreståndare införde också klassråd på mellanstadiet då hon lät någon av eleverna vara ordförande och sekreterare medan hon själv deltog livligt i debatten. Inte så att hon körde över någon,  hon visade bara vägen och satte trenden för hur debatten skulle föras.

Jag tror att det är de goda exemplen som behövs i dagens skola och dagens umgängesliv på det hela taget.

En lärare, inte minst, ska vara påläst och samhällsintresserad, samt tala vänligt men bestämt med sin omgivning, dvs respektfullt.

Fördomar och förutfattade meningar hör inte hemma i skolan, enligt mitt sätt att se

Om vi börjar där….med barnen och oss själva i relation till andra, kan vi kanske få fason på samhällsklimatet. Eller är det för sent?

Skam den som ger sig!

Detta bildspel kräver JavaScript.