Vart går jag nu?

Inne på mitt åttonde varv runt mig själv.  Är jag en sol,  eller?

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Nej, men alla mina planer, mina idéer, mina glädjeämnen och mina göromål kretsar i allt snävare kretsar runtomkring min förmåga.

Min förmåga, eller snarare brist på densamma har fört mig just hit, till denna punkt i händelseutvecklingen.

Här är jag, och ingen annan, någon annanstans!

DSC_0059

Det känns en smula märkligt att ha kommit så pass långt med bara mig och lika märkligt är det att jag måste gå ännu några varv till innan jag är framme.  Och mållinjen korsar jag med mina egna bara fötter och firar med….mina älsklingar och goda rådgivare och mina katter, förstås.  Men ändå är det jag som har gjort jobbet med mina bara händer och fötter, min hjärna och alla mina upptänkliga förmågor.  Inte kan jag skylla på en enda kotte om något går fel. Det blir inte mer, eller mindre…Såväl skönt som skrämmande….Nu har jag alltså provat danser och musik  samt ”storyline” på tre F-klasser. Inte alltid under de mest gynnsamma förhållanden,  men ändå… Det jag främst vill kolla är om barnen  klarar av danserna – tycker att det är roligt – om de har lärt sig något – språkliga och matematiska begrepp – förutom att träna motorik och minne och taktkänsla, mm. Dessutom vill jag höra om de gillar musiken,  eftersom den är A och O, och en förutsättning allt det andra.

I två av grupperna går det inte att ta miste på barnens omedelbara förtjusning. I den tredje klassen är det blandat med högt och lågt, men det beror nog främst på att jag är deras fritidsfröken också. Lite för ”vanlig” för att jag skulle bli spännande. Men jag tror nog snarare att deras start blev lite tokig, i fel lokal.

Men nu står jag alltså här och stampar och vill vidare, men hur? Och vilken väg ska jag ta?

Min ursprungliga tanke var att lära lärarna materialet efter att jag har testat det på barnen. Det moment jag har kvar är att prova det som klasslärare, där min ””lärarhandledning – eller embryot till – också kan testas, men…

Ett dånande hav i ständig rörelse  mot ett evigt mål

”Ett, tar ett steg i taget ……”

Jag får dra lärdom av mig själv. Inte gapa över för mycket, då kommer vi ingenstans..

Så, vart går vi nu……?

Det vet ingen – inte ens jag. Men det är roligt när det rör på sig…..😉

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s