Off the way, by the way….#6

DSC_0007

För att uträtta ett bankärende fick jag lov att resa ut till en av Stockholms första förorter.  Jag visste knappt varför jag blev ditskickad, men jag hade ansökt om ett kreditkort, så det hade väl med saken att göra.  Det blev en intressant tur på många vis.

Att hitta kontoret var inte så lätt, för det första, men..hur gjorde man före mobilkartans tid? Frågade om vägen, troligtvis. 😉

Jag hittade till slut i alla fall, och slog mig ner på en soffa och väntade, eftersom kön verkade lång. Ibland kan det vara ett sant nöje att vänta i en kö. Smidigt och snabbt expedieras kunder av olika nationaliteter, och när någon kund blir smått förtvivlad för att hon inte kan få ut sina pengar – för vem kan tro att det inte finns kontanter på  banken – får hon en tröstande klapp på armen och erbjudande om att få ett engångsbankomatkort. Det är professionella människor som jobbar där, kan jag säga .

DSC_0059_1När det så blir min tur , blir jag nyfiken när min kassörska säger …..” jaha, det är du….” efter det att jag har presenterat mig och nämnt namnet på mig kontakt .

Joo, det var inga problem, skulle det visa sig . Jag var godkänd och mitt kort skulle jag få också, men trots att jag har varit kund i banken i evigheter var de tvungna att ställa frågor enligt något formulär som hette ”Lär känna din kund, typ”. Vi skojade och pratade under hela proceduren om hur lite de hade att göra på banken och därför fick de lite extra formulär för att inte vara sysslolösa. Fast sen blev hon allvarligare, och berättade att det handlade om att folk inte skulle kunna tvätta pengarna … Jaja. Gärna för mig. Annars hade jag ju aldrig fått komma iväg på denna trivsamma eftermiddagstur.

Sen lyckades jag slarva bort mitt pass i min egen handväska 👜 … Och hon skrattade för hon förstod precis hur det hade gått till när jag slarvade bort mitt eget bankomatkort på säkert ställe i min egen lägenhet. Hon tackade för att jag hade tagit mig dit, och för att jag hade hittat fram, framförallt …

Sen höll jag knappt på att hitta tillbaka till tunnelbanan men det är en annan historia . ”Och jag skrattade hela vägen från banken”, men det berodde inte på pengarna på mitt konto, det kan jag försäkra. 😉

Trevlig helg!

http://bisonblog.se/blogg100/

 

Lämna en kommentar

Filed under #blog100, Tid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s