Denna dag ett liv. Eller åtminstone ett halvt. Längesedan jag hade ett sådant kraftigt migränanfall och inte hade jag mirakelmedicinen hemma heller. Närmast sörjande ilade ut för att köpa och simsalabim blev jag som pånyttfödd. Medicinen medför visserligen att man blir trött så efter att ha sovit hela förmiddagen, av utmattning, sov jag några timmar till efter att ha intagit medicinen. Sen steg jag upp utan huvudvärk och illamående för inta min frukost, 16.15. Bättre sent än aldrig!
Hela mitt vuxna liv, från 17 år till 55 ungefär, har jag haft migrän regelbundet varje månad och ibland oftare. Många gånger varade den i flera dygn, med sjukskrivning som följd. Det har funnits starka mediciner på recept som har hjälpt men oftast har jag mest blivit groggy, utan att egentligen huvudvärken och illamåendet har släppt. Eftersom jag har mått illa och kräkts har jag fått ta stolpiller för att inte få medicinen igen.
Sedan några år har jag nästan inte haft migrän alls. Det är som att vara en riktig människa, plötsligt, som slipper bli sängliggande i flera dygn efter ett bättre kalas, och som inte behöver tänka så mycket på om det finns medicin hemma eller inte. Men till skillnad mot mitt tidigare liv, finns det alltså ett nässpray som hjälper varje gång. Det är ett mirakel! Jag önskar att det alltid hade funnits tidigare, för då hade mitt huvudvärksliv varit så mycket lättare att bära.
Men, som sagt… När jag nu inte har migrän så ofta glömmer jag att köpa hem ibland och då hjälper ju ingenting……
Så fick jag återuppleva fasorna från fornstora dagar – och känslan av pånyttfödelse – när jag kliver upp ur min dvala sent en lördagseftermiddag utan några krämpor, utom möjligen lite värk i mitt stukade lillfinger. Det är smällar man får ta.
Då kan till och med jag bli religiös. Jag tror inte på någon gud, men jag tror på min migränmedicin!
Och idag kan ni kalla mig vid mitt rätta namn, ty idag har jag namnsdag. Bara en sån sak. 😉
Time in Stockholm 
Tid 