Jag läste i tidningen imorse om barn som växer upp med Tv och tv-tittande föräldrar. Dessa barn löper större risk att bli soffpotatisar själva som vuxna. Inte särskilt förvånande. Jag läste en bok för många år sedan som handlade om hur små barns TV-tittande påverkade inte bara deras kroppshydda, utan också deras kroppsuppfattning. Det berodde på att barn som mycket frekvent stirrar in i en platt skärm förlorar 3D-seendet. Undersökningarna var gjorda på i första hand amerikanska barn, där TVn i ännu högre grad har tjänstgjort som ”babysitter” än här, men kanske är nutida svenska barn ännu mer hängivna andra sorts skärmar, som ändå fortfarande är platta och inbjuder dåligt till fysiska aktiviteter? Räddningen skulle kanske kunna vara att det finns 3D-dataspel, och ytterligare en utveckling skulle kunna bli att det spelande barnet måste utföra olika fysiska aktiviteter för att komma till nästa nivå i spelet. Sådana tankar har jag själv haft i samband med mitt eget ”dansmatteprojekt”, men problemet är att jag inte är någon dataspelsprogramutvecklare. (Men långa ord kan jag skriva… 😉 )
Nå, vad är det nu som är så problematiskt med att inte se tredimensionellt, undrar ni kanske?
Jo, barn som inte har tränat upp förmågan från början saknar t.ex förmågan att krypa under en stol – allrahelst om det finns tvärslåar mellan stolsbenen. Knoppen och kroppen kan inte samarbeta på rätt. Ögat kan inte ta in rätt information och hjärnan kan inte ge rätt signaler till resten av kroppen.
…
Om kroppen inte svarar på rätt sätt måste ju hjärnan bli brydd – det gör ont i knät när det slår emot något hårt – och hjärnan följer antagligen minsta motståndets lag och lägger ner verksamheten….munnen skriker aj och orolig förälder tar upp barnet som slipper kämpa mer med omöjliga uppdrag.
Ju tidigare vi får chans att träna kropp och knopp, desto bättre går det för oss att uppnå kroppskontroll och att bli starka och motståndskraftiga varelser. Att förstå och ta in vår omgivning genom direkt erfarenhet och inte bara genom indirekta, teoretiska budskap från en skärm som kan vara nog så charmig, men som inte ger feedback eller personliga utmaningar.
En katt i tratt har också svårt att förstå var den har sina och andras gränser…
Time in Stockholm 
Tid 