Att ha ett arbete är naturligtvis guld värt i dessa tider och om man har ett är man tacksam. När jag under en period i mitt liv var tjänstledig insåg jag att jag inte hade varit sjuk under hela perioden. Knappt ens lite snuvig. Det var inte det att jag var inaktiv eller inte träffade andra människor, men ändå kände jag mig frisk och stark och kunde ägna mig åt mitt projekt. Det var ingen annan som sa åt mig att gå upp på morgonen, ändå gjorde jag det.
Men när jag är sjuk infinner sig inte samma lust att skutta upp på morgonen. Jag kan hasa upp och göra frukost och leverera en blogg på sin höjd.
Det finns någon moralisk föreställning om att människor som inte älskar att rusa till jobbet 8 timmar om dagen är lata och moraliskt förkastliga. Samma människor kan sitta på sina jobb och slösurfa, ta för lång lunch och sova på mötena…. MEN… de är på jobbet. Det vinner de duktighetspoäng på.
Vi måste tänka om och tänka rätt! Vad är jobb och vad sätter vi värde på? Jag tror det är dags att börja tänka på medborgarlön.
Att hitta en verklig anledning att gå upp på morgonen….. #18
Under Tid