Till en början kan en sjukdomsperiod tyckas vilsam. Att bara gå in för att vila sig frisk och äta och dricka nyttigt och att inte överanstränga sig i onödan. Eftersom jag har bloggat varje dag under min senaste förkylningsperiod har jag inte haft tråkigt och enahanda som det annars kan bli när man är sjuk. Det är ju i normala fall som att vara ledig fast man får bara göra de tråkiga sakerna. Men inte nu, alltså. Inte förrän idag, när jag återigen känner av lite högre feber redan på morgonen, lite bihålehuvudvärk, lite halsont och helt enkelt ett sämre tillstånd än igår.
Men varför gnälla över en förkylning när världen står i brand?
Jag vet…..Men jag tror att det har med förväntningar att göra. Efter en vecka ska man vara frisk från förkylningar enligt grundlagen. Är man inte det har något allvarligt fel begåtts.
Det är lätt att misströsta efter bakslag.
Jag ser ut genom fönstret och vad ser jag?
Strålande solsken och snö på taken! En januaridag hade många kastat sig ut i skidspåren – idag konstaterar många att de redan kastat ner vinterkläderna i källaren. En kollektiv besvikelse brer ut sig över södra Sverige.
För en vecka sedan hade dagens febertempertur gjort att jag hade känt mig som hälsan själv, men idag misströstar jag och undrar om jag någonsin blir frisk. Infektioner kan i sig vara skadliga för hälsan för depressioner kommer ofta i samband med vanliga förkylningar och depressioner gör ju i sin tur att det blir svårare att tillfriskna.
Nu är ju inte jag deprimerad på det sättet, tack och lov, men som sagt….ett visst tungsinne infinner sig.
En kopp thé och en blogg om dagen kanske inte håller doktorn borta, av vad det verkar, men kanske ändå att det håller dystra tankar borta? Jag jobbar på det. Katterna vill också bidra till den goda stämningen. 😉
Time in Stockholm 
Tid 
Ping: Böcker böcker böcker |