Klippt och skuret ………. #22

Efter en misströstande och besviken gårdag, steg vi, som är krassliga här på hemmaplan, ändå upp ur våra sjuksängar, mot alla odds, och for ut mot födelsedagsfirande släktingar i västerort.

wpid-dsc_0244.jpg
Susade genom ett kyligt men soligt Stockholm och blev varmt välkomnade av de jubilerande två.

wpid-dsc_0270.jpg
En god måltid, glada återseenden, trevlig samvaro, ett ärvt drinkbord som premiäröppnades, god mat och….tårta……gör att livsandarna återvänder.  Kanske blir jag frisk ändå.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag har jag blivit klippt och fått fason på mig. Det känns som om halva infektionen satt i håret…..

Detta bildspel kräver JavaScript.

…min andra halva blev läkt och inbäddad i ett vänligt tårtkalas.

wpid-dsc_0282.jpg
Kvällens yngste deltagare klev upp i sin mosters knä och frågade vänligt: – ”Får jag lukta på din tårta?” Kanske en rar omskrivning för att han ville smaka på hennes tårta?

När vi skulle skiljas allesammans sa han att han skulle hem till sig med sin mamma och pappa – ”men du kan få hälsa på oss en annan gång”, sa han tröstande till mig.
Vi har inte träffats så väldigt många gånger tidigare, så jag kände mig verkligen smickrad över att ha blivit utvald.

Ikväll bär det av till den konsert som jag alltså inte själv kan delta i men som jag ändå kan lyssna på.
Ett vackert och spännande nyskrivet verk – ”Johannes-passionen” av Fredrik Sixten – framförs i Sofia Kyrka 18.00.
Det blir härligt och en skön avslutning på en vecka som har känts ganska tung. Men jag tror att musiken slutligen kan läka alla sår som tårta och nyklippt hår inte kunde råda bot på.
”Klipp håret och skaffa dig ett jobb”, brukar man ju säga till unga män, men jag har ju redan ett jobb, så nu ska jag bara skaffa mig lite mod och andlig kraft så jag kan ta mig
dit och göra mitt jobb också.

wpid-dsc_0301.jpg

Fortfarande inte helt pigg väljer jag ändå att fokusera på ”rätt saker”.

Att få tårtan rätt skuren och håret fint klippt, verkar ha varit en bra början. Med musikens hjälp tar jag mig säkert hela vägen fram. 😉
Men hur jag tar mig fram, det återstår att se….. i feberyra eller på stadiga ben?

Ha en fortsatt skön söndag! 🙂

Lämna en kommentar

Filed under #blog100, Familj, Gratulationer, Tid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s