Varje dag reser jag förbi hästen – min häst – som står i ur och skur vänd mot söder och med sin kung evigt pekande åt samma håll. Det har med åren blivit ”min häst” eftersom jag har fotograferat den många gånger på väg till och från arbetet . Kanske blir det en utställning en vacker dag. Särskilt som det har sagts mig att den kommer att vändas på i samband med att Slussen byggs om. Egentligen har den nämligen hela tiden stått åt fel håll….
Detta kommer förhoppningsvis inte ske förrän jag har gått i pension. Annars skulle jag kanske åka åt fel håll när jag skulle åka hem….. 😉
Men idag var det skönt att vara på jobbet. Några flickor som hade tyst läsning på schemat hade placerat sig under varsitt parasoll som liknade stora blommor i sluttningen. 😉
Men imorgon lär paraplyerna behövas till det de är till för.
Man får inte glömma bort det där med att leva i nuet…