Jag bloggar – alltså står jag still…. #30

Livet börjar vid 30, brukade jag säga. Just idag känns det väl som en sanning med modifikation,  åtminstone när det gäller bloggandet. Idag, efter 30 dagars bloggande känner jag mig lite stillastående och hjärnkontoret är en aning dimmigt. Jag spejar ut från min utsiktspunkt efter dagens händelse – något extra allt. Men varken Misse eller jag hittar något utanför ramarna. Vi får nöja oss med Rapport och nyheter om rasistiska nämndemän. Nej, förresten tror jag att jag håller mig till fönstersmygen….. Misse också…