För över en månad sedan slant foten när jag klev ur badkaret och hela jag togs emot av mitt högra lillfinger på badkarskanten. Det gjorde fruktansvärt ont och det kändes som om fingret gått av på alla möjliga håll och kanter, men efter en lång dag på sjukhus och röntgen och allt, visade det sig att fingret var kraftigt stukat. Jag blev väl behandlad och alla ropade att ”hon spelar piano” inför varje ny undersökning jag kom till.
Allt flöt på bra….Jag skulle linda fingret ihop med ringfingret för att få skydd och stöd. Efter två veckor fick jag komma till en sjukgymnast som var nöjd med hur fingret såg ut. Jag fick övningar och skulle även fortsättningsvis linda ihop fingrarna. Hon tyckte inte jag behövde komma tillbaka om inget särskilt hände….
Men nu, sen några veckor har fingret kroknat och jag kan inte sträcka ut över klaviaturen. Jag som verkligen har kunnat ta nästan vilka grepp som helst. Prövade att spela den enda låt jag kan utantill…. Petterson-Bergers Sommarsång, men jag nådde först inte alla grepp….
Och påsken känden för en stund inte så glad längre. Men så tänkte jag att det går kanske bättre om jag klipper naglarna och om jag sitter ner när jag spelar? 😉
Jo, men visst!
Nog gick det bättre fast det värkte och stramade.
Någon lillfingervals blir det väl inte, men när jag tänkte på Tomas Tranströmer som bara kunde spela med vänster hand de sista åren, måste jag tänka om och tänka nytt.
”Om jag vinklar handen annorlunda, når jag bättre. Jag har visserligen förlorat en lillfingerled i bredd på högra handen, men om jag är mer förberedd och fokuserad kan det till och med bli ännu bättre… ”
Time in Stockholm 
Tid 