Långt borta och nära…..#39

image

Igår stretade jag och drog uppför, på min cykel,  men idag kunde jag bekvämt luta mig tillbaka för att dokumentera hur andra gör samma sak i samma uppförsbacke. Skillnaden var att jag kunde svischa nerför sen i en faslig fart vilket förstås inte barnvagnsföraren kan göra. Annars har jag ju sett mammor, och framförallt pappor, som är ute och löptränar med sina barn i barnvagn och det går i en faslig fart och det kan nog vara roligt för barnet när det fläktar i ansiktet och guppar och far, som på tivoli. Och det spar ju tid om man kan effektivisera tiden man har med det lilla barnet. Förena nytta med nöje, liksom. Men den närhet man kan få med sitt barn handlar ju också om den långsamma tiden då ingenting händer. Det händer inget med en själv,  i alla fall…..

Men det är kanske under just den tiden som man kan upptäcka barnet. Höra hur det jollrar eller pratar, och se hur det växer, lär sig, härmar och står i. Till slut kan det både gå och springa, läsa, skriva, ta studenten och resa jorden runt innan vi vet ordet av.
Då gäller det att hänga med i svängarna så man inte halkar efter.

Nej, jag drar inte alls alla som löper omkring med barnvagn, över en kam, men tyvärr ser jag många målmedvetna föräldrar som inte ser sina barn utan bara mobilskärmar och andra ”medlöpare” på fik och promenader, som heller inte är riktigt uppmärksamma på sina barn i barnvagn. Medvetna människor som vet hur skolorna ska se ut där deras barn ska gå om 6 år, men som har en barnvagn som är vänd så att barnet ser framåt men inte ser förälderns ansikte. Och föräldern ser inte barnets….

Allt detta som ska hinnas med och allt som ska avhandlas med vänner och bekanta….möjligheterna är oändliga. Det gäller att sikta högt och långt borta. Att ha mål för sitt liv och inte spilla bort tiden….. Jag tycker synd om den nutida människan som måste vara smart och kreativ hela tiden. Så smart och målmedveten att det som är nära försvinner i ett slags suddigt makro-dis. Eller så blir vi alla så närsynta att vi inte ser längre än den egna nästippen och missar därmed varann och hela härligheten.
De här möjligheterna att nå hela världen via en liten skärm skapar nog den nya människan – en introvert varelse med en extrovert syn på livet.
”Jag behöver inte upptäcka världen för jag har världen i min hand”.
Barnet som ser världen komma farande mot sig, behöver inte heller upptäcka själv, inte sträcka sig, resa sig och gå på sina egna ben.

Min katt vill ha närhet och när en mobil är i vägen mellan henne och mig, gör hon allt för att störa mig. Det är mänskligt….
Ibland får både katter och barn lära sig att de kommer i andra hand, men inte som regel. Då kan de lätt bli kinkiga…… 😉

image

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s