Att säga ja till barn som vill klättra i bergen är så mycket lättare och roligare än att säga nej. Om det bara är möjligt är det att föredra. Ibland är det isigt på klipporna där uppe och då överanvänds ordet nej till allas leda. Men idag inbjöd vädret till härliga naturupplevelser och roliga lekar. Barnen fick vara där ”högt uppe bland molnen” tillsammans med en vuxen. Och i och med det blev alla barn glada och följsamma. ”Får vi gå dit? Får vi vara här? Får vi gå ner igen?” Och ingen surade om jag svarade nej på någon av frågorna, för de hade ju ändå fått klättra ända upp till toppen.
Det fanns en pedagogik-bok på 70–talet som hette ”Fria barn, lyckliga människor ”. Bara titeln säger rätt mycket tycker jag. För visst känns det lättare att andas när det är högt i tak och luften är fri? 😉