Hoppsan! Utan att jag visste ordet av var jag över halva blogg100-strecket.
Råkade visst stå över ett kast på ruta 46. Sådan är tiden på landet. Rogivande. Allt liksom stannar av. Men väl i stan rullar det på.
Plötsligt halkar jag in på uppdateringar och länkar om nyheter på Facebook. Förargas och förskräcks av människosmugglare, pingstpastorer och fördomsfulla uttalanden om romer och andra utsatta människor.
Jag vill bara säga att vi är människor allihopa.
Mänsklighet borde innebära generositet, tro på allas godhet, samförstånd, samtal och lyhördhet, för
att världens problem ska kunna lösas åtminstone på sikt och innan vi alla går under bara för att människor fördummar och kränker varann istället för att försöka nå samförstånd.
Människan som har begåvats med möjligheten att samtala, verkar ha förlorat förståndet helt. Inte mycket pekar på motsatsen, tyvärr.
Men….. Jag är öppen för att bli motbevisad. Ge mig gärna positiva exempel, för jag är hellre naiv och godtrogen än cynisk och misstänksam.