På bron var det motigt. Det kändes som full orkan men det blåste nog inte mer än 11 sekundmeter. Men jag kom ingenvart….framförallt inte framåt. Kändes lite symptomatiskt för det hade varit en lite tung morgon. Men skam den som ger sig. Inhämtade mod och styrka och cyklade vidare på ren vilja. Sen rullade det på och dagen på jobbet artade sig, trots ingångssvårigheter.
Jag var tillsagd av närmast anhörig att ta en tur förbi Kungsan, där träden blommar som mest. Sagt och gjort. Kvällen var ung och jag skulle ändå vara ensam hemma.
Medvind hela vägen. En kylig kväll, men vacker och ljus, och väl framme kunde man konstatera att det inte bara var körsbärsträden som stod i blom, utan även ett överdåd av fotograferande stockholmare och turister. En sån färgprakt!
Och när jag skulle cykla hem var två gamla kungar villiga att visa vägen….eller pekar de kanske finger? 😉
Time in Stockholm 
Tid 