Ibland får man betalt för sitt slit uppför den sega Västerbron. Imorse var vindarna lite mer vänligt stämda mot mig och min tappra stålfåle.
Och väl uppe nästan, gick det inte att hejda sig….en tidig morgon med Stockholm för mina fötter, undrar jag om det inte är för en sådan stund som jag finns till. Så fram med kameran…. 😉
Det är inte konstigt att folk förr kunde bli religiösa inför sådana scenarier. Ja, det känns smått bibliskt, detta motiv. Det är väl något med ljuset som tränger igenom molnen.
Ni som känner mig vet att jag inte tror på en gud, men någon slags andlighet kan ibland vara svår att bortse ifrån.
Precis som musik, kan naturen tala ordlöst till känslorna och tränga in bakom det lilla vett man eventuellt har…..
Det är ganska skönt att det finns små luckor och passager bakom våra förnuftigt bepansrade skal.
Att vi inte är mer än människor, helt enkelt.
Trevlig helg! 🙂
Time in Stockholm 
Tid 