Ibland känner jag mig för gnällig för att blogga. Jag kan reta mig på småsaker främst, fast jag anar att grundorsaken kan vara en annan.
Hursomhelst blir jag oerhört irriterad när saker och ting inte fungerar som det brukar. Igår skulle jag göra ett bildspel på mobilen, från helgens begivenheter, som avslutning på blogginlägget. Men plötsligt gick det inte! Det gick inte ens att nå de bilder i medibiblioteket, som jag redan hade valt ut och lagt upp. Efter ett otal försök på olika sätt och vis, gav jag upp.
I det läget känner jag mig gnällig och trött och sur, fast jag vet att det är världsliga ting. Vill inte gärna belasta andra med gnäll, fast jag tror att det skulle avlasta mig från negativa energier. Men då skulle jag ju istället belasta er andra, stackars oskyldiga varelser.
Energitjuvar är inte roliga att ha att göra med. Så det vill jag ju inte vara. Men å andra sidan vill jag ju inte bli en sur och bitter gnällspik som vänder allt inåt med trumpen min….
Hmm…..nåja. Det kommer nog heller inte att ske. Ingen som känner mig tror nog det heller.
Men jag skulle gärna hitta en lagom gnällnivå, som alla kan må lite lagom bra av……åtminstone jag.
Men kanske är det småsipprande gnället det värsta? Det kan ingen göra något åt, bara gå och lidande insupa det i små beska doser. Hellre då ett rejält klagomål, som kommer ut som ett vulkanutbrott.
Fast det är klart….då kan det knappast kallas gnäll längre.
Det enda raka är nog att skåda problemet i vitögat och sedan göra något åt saken.
Den enklaste saken i världen. 😉
 
Time in Stockholm 
Tid 