Varje Valborg de senaste 20 åren har vi sjungit in våren med Sofia kyrkokör, i ur och skur, i kyla och värme och vått och torrt, men alltid med något slags gott humör. Jo, för om det snöar, blir det ju nästan ännu roligare att sjunga om hur härligt majsol ler. På efterfesten – som har varit lika traditionsenlig som amen i kyrkan – brukar vi sjunga till vår körledare, ”o, hur härligt maestro ler”. Det var väl nån lustigkurre som kom på det där från början men faktum är att det stämmer. När vi sjunger så vackert så att han blir nöjd, då värmer hans leende lika mycket som en majbrasa i vårsolen sken.
Ikväll blir det dock varken brasa eller vårsånger eller efterfest. Har varit hos naprapaten idag, som avrådde mig från att stå och bli kall vid brasan. Festen tyckte hon inte att jag skulle missa, men eftersom jag inte kan sitta med min ischias, blir det jobbigt att stå hela kvällen och inget större nöje att gå in och lägga mig på värdinnans säng. Då kan jag ju lika gärna vara hemma.
Nej, jag får leva på gamla minnen och se framtiden an. Och ”nästan en majsol” skiner i alla fall in genom fönstret. En får vara glad för det lilla. 😉
Jag fick bra och behaglig behandling och ibland smärtsam . Min nya naprapat var mycket trevlig och noggrann och tyckte att jag skulle ta en promenad och vara rörlig under dagen, så jag promenerade hem, från den ena tullen till den andra.
Kände mig betydligt mjukare och rörligare än före behandlingen, men man ska inte ropa hej…. Väl hemma och ett toalettbesök senare, blixtrade det i benet igen, från länd till häl.
En oförsiktig och övermodig rörelse bara, så är det kört…..
Och…. Borta bra, men hemma bäst…
Kan inte sitta ordentligt utan att värken blixtrar till, men i gungstolen hittar jag ett överkomligt läge att halvligga.
Och ja… hellre det än att behöva sitta så här, under dagens tidningsrubriker…..
Önskar alla en varm och skön Valborg – särskilt alla som inte kan välja på att vara inne eller ute!
Time in Stockholm 
Tid 