Ibland, när jag har en dålig dag, kan det kännas som om det är meningen att jag ska snubbla på målsnöret precis innan jag har nått toppen. Jag liksom tolkar alla tecken till min egen nackdel. Att det inte ska bli min tur att få göra det där lyftet till slut. Det jag har jobbat med så länge och som bygger på rörelse och mina ”matematiska” koreografier – ska de inte bli av bara för att min kropp protesterar å det livligaste? Men om kroppen kommer att bli funktionsduglig igen, kanske det ändå inte blir av att visa upp alltihopa, då tillfället att göra det på, tycks rinna ut i sanden på grund av alla tusen möten som redan är inbokade framöver, så som möten i alla tider har varit inbokade på alla skolor sista månaden före sommarlovet. Nåja… Inte i alla tider, men i de tider som räknas som betydelsefulla.
Nu ska jag ju inte vara negativ och konspiratorisk, men eftersom mina senaste inlägg har varit så gnälliga kan jag ju lika gärna fullfölja min lilla ”gnällserie” så att ni känner igen mig.
Hursomhelst hinner jag inte tänka ordet gnäll förrän jag tänker Nepal och drunkningskatastrofer i Medelhavet och mina umbäranden känns en aning lättare att bära. Ja, det finns även människor på närmare håll som har det svårare än jag. Förstås!
Jag har det ju inte svårt eftersom jag har nära och kära omkring mig som älskar mig. Och som bryr sig.
Om ingen bryr sig eller om ingen visar en respekt, måste minsta lilla helvete kännas som ett så mycket större helvete.
Att inte få erkänsla för det jobb man lägger ner, och att in bli trodd eller betrodd. Att vara allvarligt sjuk men ändå tvingas arbeta. Att ingen lyssnar på en.
Kanske känner en del av dessa drabbade människor sådant hat till samhället att de ger igen i diverse medier, eller så vänder de all frustration mot sig själva?
En del av de mest utsatta verkar däremot lyckas gå stärkta ur alla strider. Jag undrar vilket virke de är gjorda av. Men…de flesta är väl som folk är mest – Ibland känsliga och ibland stryktåliga. Alltför stryktåliga….
När jag läser lediga jobb-annonser slås jag av att det fortfarande får stå att man söker stresståliga människor… Ibland ska de även ha vinnarskalle. De ska klara multi-tasking och vilja göra karriär.
Nej, det är inga kandidater till en VD-post som eftersöks, utan en ordinär lärartjänst ska bli tillsatt.
Sådana annonser borde vara straffbara!
Den inställningen kan bara leda till att alla människor som inte redan har gått in i väggen, kommer att göra det.
Katterna tiger och samtycker….. 😉
Time in Stockholm 
Tid 