Där har vi den bestämt….
Invalid-domen i Paris, alltså….
Fast det var inte den jag tänkte på. Det var min egen dom. I mitt läge, när jag inte inte vet hur jag ska resa mig eller böja mig för att undvika blixtnedslag i ischiasbenet…..eller när och om det kommer. Ibland går det förrädiskt bra och jag tror på en ljusare framtid…men det skulle jag inte ha gjort, visar det sig. Nu har det gått en vecka sen jag fick mitt första ”anfall”, och sen jag fick min första naprapatbehandling har jag sagt varje dag, att idag känns det bättre. Visst….lite bättre för varje dag, men ju bättre, desto mer förrädiskt. Till slut litar jag inte på mitt eget förstånd.
Som att bli baktalad av någon människa man har litat på. Man vet plötsligt inte längre vad som är sant eller falskt. Om du har varit med om det någon gång, så vet du….
Fast sånt känns ju oftast i själen och inte i benet. 😉
Men smärtan kan förstås kännas lika outhärdlig ….
Idag känns det lite bättre …… igen.
Men vis av skadan har jag beställt tid på vårdcentralen, ifall jag blir sämre igen och behöver läkarintyg.
När jag säger att det känns bättre, har jag egentligen inte prövat att sitta normalt på en vecka och inte kunnat böja mig fram och ge katterna mat, eller sätta på mig strumporna, eller ….
Jo, jag har provat lite grann …
Det går bra!
Nästa gång…..mindre bra …. …..
…..till slut….. ⚡ ⚡ ⚡ ! Aaaaaaajjj!
Men jag ska blogga lite för framtiden och visualisera mig själv när jag leder och visar mina danssteg på lätta fötter för olika grupper av barn och vuxna och alla ska sjunga och le….. 😉
Nästan så jag tror på det själv… Men så länge nån gör det, är det ju bra.
”Hellre rik och frisk än sjuk och fattig!” Det förvanskade talesättet stämmer obehagligt väl in i dessa tider….
Men det ska vi ändra på!
Imorgon, när jag har kommit över min egen ”invaliddom”, ska jag blogga för framtiden igen. Den har kommit lite på undantag, tycker jag…
Time in Stockholm 
Tid 