Andra tongångar…….. #67

image

Domen löd: Ta långa, många promenader. Sitt inte still. Ät starka mediciner…. anti-inflammatoriska.

Så jag gick direkt en promenad – den vanliga i koloniträdgårdarna, och sen upp till körrepetitionen, där jag stående deltog hela halva repet, för att sen gå hem igen. Då fick jag monster-ont igen.

wpid-dsc_2158.jpg
Vad är det för självspäkande kur egentligen? Läkaren rådde mig också att gå till en sjukgymnast, fast han hade inga förslag på namn. Men det är billigt, sa han.
Jag förstår. I jämförelse med en naprapat, underförstått….
För mig har läkarbesök på vårdcentralen nästan alltid varit förknippat med vånda och brist på respekt. När jag några gånger har fått husläkare som pratar med mig och inte till mig, kan man ge sig på att de försvinner till annan vårdcentral eller blir mammalediga – jo, för i båda fallen har det varit kvinnor….fast den allra första jag hade var man, påminner jag mig nu, och mycket respektfull och trevlig. En gång när jag hade fått ett sår i ögat, tog han fram sin stora läkarbok och studerade innehållet både länge och väl innan han kunde konstatera vad det handlade om, och gav mig därpå en remiss till ögonkliniken. Det kunde ju verka amatörmässigt inledningsvis, men han visade stor respekt för sin patient och gav henne den tid hon behövde. Kanske var det därför han fick sluta? Och de andra två läkarna som var bra…..Inte tillräckligt lönsamma?

Min nuvarande husläkare gjorde i stort sett ingen undersökning alls. Kollade om jag kunde stå på tå….? Frågade hur mycket jag kunde böja mig framåt. Sen dök han ner i sitt skrivandejobb och lät den trevliga läkarpraktikanten sköta konversationen. Men det blev ingen undersökning av kotor och rygg. Han kände inte på mig överhuvudtaget. Han förklarade ingenting utan gav bara order om vad jag skulle göra – visserligen på ett vänligt sätt, men ändå..

Ok…Det var billigare än att gå till naprapaten, men vad var det egentligen värt? Jo, ett sjukintyg, vilket var nödvändigt, men resten gav inte mer än jag redan visste.

Men…. Idag blir det andra tongångar, förhoppningsvis, för idag ska jag äntligen få göra mitt återbesök hos naprapaten, och sen…? Halleluja 🙌!

Jag lever på hoppet och kärleken, i alla fall.
Tro, kan man göra i kyrkan…;-)

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s