Idag, när bloggen har hållits vid liv i 75 dagar, har tiden stått still, litegrann.
Fastän det har känts lugnt och fridfullt har mina tankar flugit desto högre. Framtidsplaner och gamla minnen om vartannat.
Inte alltid lätt att reda ut hur man vill ha det, eller inte …. men för närvarande känns alternativen som bjuds inte hopplösa, eller trista. Det gäller bara att tänka realistiskt…. Vad ger mig mest chans att göra mitt bästa och vilka är fördelarna och vilka är nackdelarna?
Vad dillar hon om, undrar ni kanske?
Varje vår brukar bestå av oroliga spekulationer och funderingar och hysch-hysch inför nästa läsår, och i år mer än någonsin. Inte bara för mig. Men i dagarna har jag fått lite visshet och dessutom har ett alternativ dykt upp från annat håll. Men inget är klart än, så säg inget….
Schhhh! 😊
Men när #Blogg100 har gått i mål tror jag att jag vi kan pusta ut och alla frågetecken är uträtade, min ischias är inte längre ett plågoris, solen skiner och värmer våra sinnen och i så fall ska jag berätta hur det blev…..
…. om ni inte har somnat innan dess?
Då kanske ni sover lika gott som katten vill göra när Sverige förlorar mot Ryssland i ishockey.
Själv vågar jag inte titta alls när spänningen är olidlig . I jämförelse är mina val i livet rena filbunken .
Sov gott!