Det närmar sig med bröl och falsksång – tåget från norr. De är svartklädda och har gula detaljer. Polisbilarna står uppradade i korsningen och många poliser är utposterade utmed vägen.
Säkert är många glada och förväntansfulla inför kvällens derby. Lika många är kanske oroliga för att något ska hända. Om det händer nåt, är det ju bra med så mycket poliser på stan. Om det inte händer nåt är det förstås ännu bättre, men då börjar jag istället att undra hur mycket detta uppbåd kostar oss Stockholmare varje gång det vankas fotbollsderby.
Folk kan vara väldigt moraliskt indignerade över klotter och graffiti på stan men om ett gäng fotbollshulliganer stökar och röjer runt på vägen till en match, och ibland med ödesdigra konsekvenser, är det inte lika många som ifrågasätter deras beteenden, annat än att ”det är ju lite tokigt med de där fotbollssupportrarna, men de är ju så hängivna…… ”
Eller så är de inte så högljudda, de som ifrågasätter.
Hängivna vadå?
Fotboll, javisst! Men hur visar de kärlek till sin sport?
Dessvärre går stockholmarnas pengar till skadegörelsen efter huliganernas framfart. Det är orättvist när så många andra idrotter och kulturyttringar skulle behöva bidrag istället.
Men sådan är djungelns lag – den som brölar högst, får också mest.
Men nu ska jag inte måla fan på väggen.
Allt kommer att bli bra till slut.
Må bästa lag vinna! 🙂
Rättelse från en av mina läsare: Stockholmsklubbarna betalar hela polisnotan.
…….Vilket förstås gör saken bättre, men fenomenet består.
Time in Stockholm 
Tid 