Åtta bloggdagar kvar på #Blogg100 -projektet.
En viss känsla av befrielse kommer säkert att infinna sig, men också en tomhet. Vad ska jag då ägna delar av min lediga tid till?
Ja, vad gjorde jag förr, för 101 dagar sen?
Det är klart att jag kan använda tiden till nåt. Jag har ju också bloggat på egen hand i snart 10 år, utan piska över mig. Men i början höll vi ju efter varann, vi som bloggade, om vi uppdaterade oss mindre ofta än var tredje dag, kanske. Så har det inte varit nu, för även om jag har hittat några trevliga med-bloggare under den här resans gång, har jag inte riktigt hunnit med att både blogga varje dag och dessutom kolla in alla andra.
Men livet stannar ju inte nu, det bara saktar av en smula.
Ibland skulle jag verkligen vilja skriva om något som engagerar några fler än mig själv och som betyder något. Det kan ju låta pretentiöst, och det är det också….. 😉
Men det känns lite inskränkt att belasta nätet med mina angelägenheter. Ibland tycker jag att det kan vara allmängiltiga det jag skriver och ibland är det kanske intressant av andra skäl.
En sak som gör att statistikstapeln har slagit i bloggtaket är när jag av olika anledningar har skrivit om någon av mina föräldrar. Jag har fortfarande inte lyckats klura ut varför det skulle vara så fantastiskt läsvärt. Men läsvärt är det tydligen.
Jag tänker lite på den dagsaktuella diskussionen om Knausgård och om biografier eller inte biografier utan bara fiktion….
Ja, om min mamma eller pappa hade råkat vara offentliga personer, kunde jag förstå intresset för vad jag har skrivit om dem, men de var ju aldrig offentliga eller kända på nåt sätt.
Så jag får nog grubbla vidare på min fortsatta bloggärning och försöka leva med att mitt liv är lika gott som någon annans att skildra, och det är väl bara jag som kan göra det. Eller som vill göra det. En anledning så god som någon. 😉
Idag var en lång skön söndag och lika omväxlande som vanligt vädermässigt, men vi lyckades ta en promenad i den svenska vegetationen utan att få regn över oss på eftermiddagen, och sen blev det wok på den thailändska båten nere vid Hammarbyslussen.
Jag älskar att vara en del av det multikulturella storstadslivet och ännu bättre är det att slippa flyga över halva jordklotet för att få uppleva en annan kultur, andra människor, språk och annan mat.
Resa? Jo, jag tycker om att resa, men med förnuft …. 😉
Jag har fortfarande möjlighet att välja om jag vill resa eller inte, vilket inte är alla förunnat i dessa tider….
Time in Stockholm 
Tid 