Effektiv tid?

Kommer hem efter jobbet, ganska pigg och förväntansfull. Kanske ska jag idag hinna utföra något stordåd. Eller i alla fall något litet kreativt inom ramen för mitt ”masterpiece”… om än aldrig så litet.

Jo, trots att jag har varit hemma och har varit krasslig några dagar så hyste jag vissa förhoppningar om mina egna förmågor.

Men först skulle jag bara….

Satte mig ner för att ta en kopp te och läsa tidningen en kvart. En katt hoppade upp i knät, fick lite kli bakom örat och började spinna, och sen minns jag inte så mycket mer….

Jag undrar hur man ska se på det här med vila och en eftermiddagsslummer?

Är det effektiv tid?
Är det inte bra tid att samla kraft inför det som ska komma?

Eller är det bara det gamla vanliga sättet – skjut gärna upp till morgondagen vad du kan göra idag?

Det enda jag vet är att det var skönt och avkopplande med ett mjukt djur i knät som inte begärde så mycket mer än närhet och lite kli. Inte kravlöst, men ändå överkomligt och vilsamt att efterleva hennes krav.

Och jag undrar – ligger det inte i sin egen inneboende omöjlighet att vila effektivt? Då blir det ju varken effektivt eller vilsamt.

Numera – utvilad och vaken sitter jag kvar med katten i knät och undrar när stordåden ska komma….  Kanske imorgon?