Tiden går….

Så händer det att granen åker ut, att en i familjen blir pensionär – inte jag – och att tiden rusar på som vanligt.

Försöker stanna upp och tänka och göra positiva saker för uppdatera min hållning vad gäller att inte falla i gråmulenhet och oro för den värld som man i allra högsta grad behöver oroa sig för.
Men försöker tänka att det finns alltid en god nyhet för varje negativ, även om jag också försöker blunda för svårigheten i att hitta en god nyhet som väger upp ett helt krig.

Men vad ska vi göra då? Om inte vi som har det bra orkar stå upp för godheten – vem ska då göra det?

För min egen högst personliga del tycker jag att livet flyter på bra, även om tröghetslagen fortfarande råder angående mitt pedagogik-projekt, men nu börjar jag hitta en struktur i min handlingsplan…. Jag kan nog bli klar till hösten med alltsammans.
Se det som en vision, och inte ett löfte….  😉

Men sätter jag lite press på mig själv brukar jag få tummen ur….