Och på den sjunde dagen hette hon….. #Blogg100

När jag var barn hade jag ingen namnsdag. Mitt namn var nog för modernt för den svenska almanackan. Jag fick istället dela namnsdag med min mormor, min mamma och min syster den nittonde november. Jag kände mig inte unik precis men ett andranamn är ju bättre än inget.
Men så ändrade man almanackan plötsligt och jag fick först den tjugonde oktober, och sen – många år senare
– hade de ändrat igen.
Plötsligt kom barnen i skolan framrusande och ropade grattis på namnsdagen, men helt fel dag, enligt mig.
Nuförtiden har jag alltså namnsdag idag, den sjunde mars. Jag blir lika glatt överraskad varje år när någon gratulerar mig. Fördelen med ett något sämre minne…. 😉

Annars är ju namnsdagar inget vi firar. Annat är det visst i vårt grannland Norge, av någon anledning. Men det är ju alltid kul att fira!

Och nu vill jag bara stämma in i Shakspeares ord i Romeo & Julia:

”What’s in a name? That which we call a rose,
By any other name would smell as sweet….”

image

Ur balkongscenen.

Jag tycker det är ganska centralt. En människas värde styrs ju inte av vilket namn den bär. Heller inte vilken hudfärg den har eller vilken nationalitet den tillhör.
Att det ska vara så svårt att begripa!
Det begrep inte människor för tusentals år sedan och det begriper de inte nu heller. Därför är denna pjäs ständigt lika smärtsamt aktuell.
Tyvärr!
Men orden klingar också lika lidelsefullt vackra.
När jag var 14 år kom filmen med de två unga skådespelarna i huvudrollerna och de spelade sina roller precis så unga och förälskade som man kan vara i den åldern. Jag har sett filmen ett oräkneligt antal gånger – och det var ändå före vhs- och dvd-tiderna. Det fanns en vinylskiva med musiken, och de viktigaste scenerna ur dramat, som jag lyssnade på i oändlighet. Jag kunde hela balkongscenen och lite till, utantill.
Det var ändå gammalengelska och krångliga ord, men vad gör det när man är en besatt tonåring?

Nu kan jag bara spridda fraser, men jag ryser fortfarande av välbehag när jag läser de vackert klingande orden och meningarna, som liksom fortfarande sjunger i min skalle…..

”…Tis but thy name that is my enemy….”

”…. I take thee at thy word.
Call me but love, and I’ll be new baptized…. ”

Ja, lyssna själva och njut! 😊

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s