Mitt lyckotal är åtta. Och idag firade jag den internationella kvinnodagen genom att snubbla på målsnöret… eller åtminstone mitt eget skosnöre, med ryggsäck och ICA – kasse, och allt.
En vänlig engelskspråkig kvinna hjälpte mig på fötter och hjälpte dessutom till att fånga in äpplen och annat som hade runnit ut ur kassen. Jag försökte vara heroisk, men grimaserade fram ett thank-you, och mumlade att det var OK.
Jag var ju nära hem och inget var brutet, men aj, vad ont det gjorde i handen och ena knät!
Jag hade ju tänkt påminna mig själv och er, om vad jag gjorde för tio år sedan just denna dag, på bloggen. En klang- och jubelföreställning för den kvinnliga musiken, i något som jag kallade Färgradion. Det blev några länkar och några hemgjorda filmer med tema ”kvinnors musik” under en veckas ”sändning”.
Tyvärr har länkar och bilder fallit bort, eftersom vi som på den tiden höll till på MSN;s ”Spaces” – där de la ner bloggverksamheten 2010 – fick flytta bloggarna till annan ort, exempelvis WordPress.
Men jag hade tänkt uppdatera den där premiärsidan lite, dagen till ära.
Hoppas nu inte mitt snubblande på mållinjen tas som ett tecken i tiden – Att feminismen inte heller når ända fram till mål.
Nej! Vi måste följa kvinnorörelsen eviga paroll – ”Gråt inte – Kämpa!”
Då blir inte målsnöret ett hinder utan ytterligare en gräns att spränga och överskrida.
Vare sig vi åker Wasaloppet och hamnar i fel spår eller kommer i kläm eller i bakvattnet i andra situationer i livet, måste vi kämpa och aldrig ge upp.
T’y det är kvinnors lott här i livet.
Eller har varit…..
Nu är det ju mycket bättre….
Eller?
Jo. Nya tag.
Ge järnet! Nu åker vi.
Nu blir det andra bullar! 😊
Här följer Färgradions premiärprogram!
Time in Stockholm 
Tid 