Snart är tiden ute.
Gongongen slår och vi är uträknade. Om vi inte reser oss på nio, vill säga. Likt boxaren har vi inte många liv kvar.

Ska vi rädda planeten jorden, kan vi inte som i spelet Candy Crush förlita oss på att någon annan fixar några liv åt oss. Vi kan inte köpa oss ur knipan heller. Om bina på jorden dör ut pga att mängden växtarter försvinner, t.ex, är det kört för mänskligheten inom några få år.

En del personer fnyser åt ordet mångfald, men fnyser bäst som fnyser sist, vill jag säga.
Finns inte mångfalden i naturen kan det medföra att vissa arter dör ut för att de beroende av ett visst klimat och en en viss föda som inte längre klarar sig. Miljöförstöring är ofta anledningen. Om det sker, leder det i sin tur att stora population av annan art också stryker med. Till slut hamnar vi högt i näringskedjan. Och först när människan kan drabbas reagerar människor. Men kanske inte ens då. Inte om det drabbar människor lååååångt härifrån. Då är det som om vi inte tycker att de är av samma skrot och korn som vi.
Vi är märkvärdigt närsynta vad gäller klimatpåverkan och miljöförstöring.

Det är klart att om vi inte kan göra något åt saken, är det ju lönlöst att grubbla sig olycklig, men i de allra flesta fall kan ju nästan alla göra nånting handfast. Idag såg jag exempelvis en länk till hur vi kan hjälpa till att rädda bina på ett ganska enkelt sätt.
Och det skulle vara positivt tycker jag. Inte bara för binas skull utan även för min egen, i förlängningen. Man är ju inte mer än människa… 

Hjälp våra bin!