Engagemang i sol. Dag 30, #Blog100

När jag började blogga ville jag gärna spränga mina gränser och hitta ett nytt tema varje gång att väva in i mina vardagliga förtretligheter och glädjeämnen. Skriver väl fortfarande med sikte på att varje inlägg ska ge mig själv och eventuella läsare en ny insikt,  eller åtminstone något skratt eller nytt trätoämne.

Men, men…. Man mognar ju…. 😉

Kan inte alltid leverera, utan måste vila lite i nuet, vilket kan vara nog så engagerande. Ser mina jämnåriga vänners uppdateringar på Facebook med bilder på barn och blommor och diverse renoveringar i trädgårdar och på landställen, vilket känns vilsamt och roligt att se. Särskilt för mig som inte har barnbarn eller behöver renovera något för tillfället.

Fast nog har jag tillgång till landställe med renoveringspotential….. Och syskonbarnbarn kryllar det också av här i stugorna. Några av dem är våra och ”kejsarens” vakter och agerar med stort engagemang och pondus. Vi känner oss allt lite rädda att inte klara alla deras lösenord och hemliga fredstecken för att kunna passera utan anmärkningar,  men gudskelov har vi ett fordon att låna ut så att vakterna och kejsaren kan handla sina varor. Så klarar vi oss…. för en stund…

Ja, ni hör… Jag har redan hamnat mitt i smeten. Men kan ändå utan ansvar och besvär luta mig tillbaka när faran är över.

När barn är med i leken behöver man inte oroa sig för att tappa stinget.
Så länge jag fortfarande arbetar med barn, har jag också fullt upp med sprudlande engagemang omkring mig, och liksom med mina syskons barnbarn kan jag passa på att njuta av dem, för att sedan koppla av fullständigt när de är ute ur bilden.

Och jag förstår hur människor har det. Liv  med barn ger, men tar också i viss mån energi. Man måste ta in för att ge, men man får också när man ger.

Det är livets eget kretslopp, helt enkelt.
Har man inte egna barn får man inte lika mycket energi, men det kostar heller inte lika mycket.

Man kan bli som en slags lågenergilampa. Varför inte?

Nån ska ju vara det också… 😉

Och en och annan energikick kan jag nog skaffa på annat håll.

Men…. nu kom de små vakterna tillbaka och sa att vi var misstänkta och skulle hamna i finkan.

Hoppsan!

Fortsättning följer….