Att cykla. Dag 41, #Blogg100

Ni som känner mig genom bloggen vet att cykling har varit något centralt i mitt vardagsliv. Inte så att jag tränar för Vättern runt, eller så. Jag tycker bara att det är så underbart att glida iväg. Att efter en svettig uppförsbacke, susa iväg nerför. Då sprider sig den inneboende lyckokänslan som har varit instängd ett vinterhalvår.

min stålhäst, min stålhäst

Det är just det där med att av egen kraft ha segat sig uppför backen. Då har man gjort rätt för sig och får lön för mödan i nerförslutet. Snacka om omedelbar behovstillfredsställelse.

Nu var det snart ett år sedan jag satte mig i cykelsadeln senast. Något hände förra året när jag cyklade och tog i som värst i motvinden på Västerbron, så att jag samma dag drabbades av ischias på jobbet. Den mest fruktansvärda smärta jag har upplevt. Den slog ner som blixtar i benet och hela livet stannade. Det gick inte att röra sig ur fläcken. Jag fick stappla hem och åka kommunalt. Min cykel blev kvar på skolan i två veckor och jag blev kvar hemma, halvt orörlig med fantomsmärtor.

Det är inte ens säkert att det hade samband med cyklingen, men jag har fegat ur sedan dess. Det är synd, eftersom det alltid har varit min bästa och käraste vardagsmotion.

Men nu har jag tänkt att börja igen och ta det lite försiktigt i början av säsongen. Inte ge mig ut i värsta motvinden utan glida fram i en mjukare stil. Stanna och dricka vatten oftare. Inte ge mig iväg med andan i halsen utan se till att jag har gott om tid innan jag ska börja dagens arbete. Skapa goda vanor, helt enkelt.

Idag har vi varit ute på vårens första lusttur. Och jag var alldeles för varmt klädd. Men med en cykelkorg går det bra att lägga av sig några plagg och livet känns lättare att leva igen.

Luften är lätt att andas och i rörelsen väcks tankar och idéer som har somnat in i de stillasittande vintertiderna.
T.ex. tänkte jag uppfinna ett sätt att ladda min mobil med cykelkraft, samt använda mobilen som en liten gps på styrstången. Kan ju vara bra om man är alldeles ute och cyklar…. 😉