Stockholm – för jag vet inte bättre. Dag 44, #Blogg100

I Stockholm är jag född och uppvuxen. Här har jag gått i skolan och utbildat mig ett antal gånger. Och här har jag jobbat…
Jag har alltid bott i Stockholm och i dess omedelbara närhet. Har flyttat många gånger inom Stockholm, men aldrig härifrån. Har bott i alla stadsdelar utom Vasastan/Norrmalm. Här finns större delen av släkten och mina vänner. Här trivs jag. Varför skulle jag inte? En av världens vackraste städer….

Ändå kan jag ibland tycka att det känns lite fantasilöst. Att aldrig komma vidare och se nåt nytt.
Det kunde ha blivit Göteborg för 33 år sedan – men min nyfunna kärlek ville annat. Det blev Stockholm för oss båda. Och varför klaga? Jag älskar ju Stockholm…

När vi under fem år hade bott i en kranskommun kände vi suget in till stan och hade  en vidunderlig tur och fick byta vår tvåa mot en trea i Stockholms innerstad. Det kändes osannolikt då, för 21 år sedan, men nuförtiden skulle det väl inte bara kännas osannolikt, utan även vara det.

Numera ska man ha, inte bara bondtur, utan även ett fett konto på banken eller föräldrar som har ett, för att lyckas på  bostadsmarknaden.

När jag var ung fanns alla möjliga sätt att bo på. Hyresrätt eller rivningskontrakt eller i andra hand. Det fanns en bostadskö! Man kunde bo i kollektiv med kompisar, eller hyra del av villa. Jag oroade mig nästan aldrig för att jag skulle bli bostadslös. Dessutom var allt så billigt. Jag och min dåvarande pojkvän betalade 90 kronor i månaden för en omodern etta på 50 kvadrat vid Hornstull. Kakelugn och varmvattenberedare, men ingen dusch.

Men tyvärr fick ingen bo så länge till. Det var nog sossarna i all välmening,  som ville ge alla en högre standard, men för oss unga var det ju helt Ok med enklare förhållanden.
Hade det funnits sådana lägenheter nu till alla unga och nyinflyttade, hade det känts rimligare med lägre löner för samma grupper. Men det är ju inte rimligt att få en lön som knappt räcker till hyran så att man är tvungen att söka bostadsbidrag. Vad tycker de ”bidragshatande” partierna om det? Eller vill de att folk ska tälta?

Själva har vi haft stor tur genom åren, men också en rejäl portion uthållighet. Vi fick inget eget hyreskontrakt förrän i 40-åldern. Innan dess fick flyttlassen gå från det ena andrahandsboendet till det andra.

Men vem är jag att klaga?

En del kanske aldrig hittar ett boende bättre, eller mer komfortabelt, än ett tält eller i bästa fall en husvagn.

Det är inte rättvist. Det borde det vara!

Den sista flytten in till stan var den bästa. En medelhavsvarm dag i början av juli. Våra tålmodiga och starka vänner hjälpte, inte bara oss utan även dem vi bytte med och de fick allehanda kristallglas som de inte hunnit packa ur, av dem som tack för hjälpen. Och vi bjöd också på flyttmiddag och satt för öppna fönster där ljumma vindar svepte in och på TV gjorde Martin Dahlin mål mot Saudi-Arabien i fotbolls-VM. Utanför tutade bilar och vrålade förbi.
Som att sitta i Rom eller liknande het stad.

Och nu ska ni väl inte flytta fler gånger, sa de tålmodiga men förhoppningsfulla flytthjälparna….?

Nej, här vill jag leva, och här vill jag… fortsätta med det. 😉