En alldeles vanlig måndag far vi med 21 barn på utflykt till Kungliga Operan i Stockholm. Alla 3 förskoleklasser i skolan ska få guidad tur i det gamla huset och se de förgyllda salarna, rummen dit bara kungligheterna fick gå och stora salen där scenen är.
En pytteliten stund fick vi också kliva in på själva scenen, men tyvärr blev alla scenarbetare så förskräckta över att vi var där… De var inte färdiga och olyckor kunde ske, som de inte ville ta ansvar för.
Vi lärde känna Gustav III och Oscar II som var olika mycket intresserade av operakonsten. Gustav såg till att ha den bästa åskådarplatsen, medan Oscar skaffade sig en loge där han skulle synas själv, men däremot såg han därifrån bara halva scenen.
Vi fick lära oss om olika slags sångteknik och så fick vi prova olika kostymer. Det var mycket lyckat.Till slut blev det matsäcksdags, men precis samtidigt började repetitionerna i stora salen intill, och vi fick hålla oss lite tysta. Det gick ändå ganska bra att låta maten tysta mun…speciellt som det var pannkakor eller pastasallad eller annat självvalt.
Det var roligt och inspirerande, men det jag saknade var lite mer prat om själva musiken som spelas och sjungs på operan. Men det är kanske för mycket begärt?
Barnen verkade nöjda i alla fall.
Vem vet? Om 15 – 20 år står kanske nåt av ”våra” barn på den där scenen och sjunger en aria så att vi vuxna fäller en tår och tänker att, det var vi som sådde ett frö den där gången, en vanlig måndag i april i mitten av Tvåtusentio-talet.
Ett litet kulturellt frö…. 😉
Time in Stockholm 
Tid 