Vad jag än sagt om våren tidigare… Nog levererar den nu?!
Problemet nu är väl att hänga med och att njuta av våren så gott det går.
Att våga stanna upp på bron och ta en ögonblicksbild med viss skräck för att tappa mobilen rakt ner i avgrunden, är som en bild av själva livet. Att ge sig hän åt skönheten eller bara cykla vidare med skygglapparna på.
Nej, jag vet att det inte är med fara för mitt eget liv, men det är ändå ett val jag gör. Oftast cyklar jag vidare, men mest av tidspress.
Men tänk vad livet är kort och tänk vad många små stunder av lycka man missar för att hinna i tid till något annat. Missförstå mig rätt… det är klart att man ska passa tider….
Jag undrar bara – vad är viktigt här i livet?
Att leva och….?
Nuförtiden lever vi digitalt. Det vi inte har förmedlat i sociala medier har inte hänt. trots att jag känner många som inte finns på sociala medier alls. Men visst finns de…
Kanske mer än de flesta. De finns på riktigt, typ.
Trots det kan jag varken låta bli att blogga eller hänga på Facebook.
Men jag har kommit fram till att människor har olika intressen och hobbies. Inget är väl mer förkastligt än det andra?
För övrigt tycks Kungsträdgården ha förvandlats till någon slags Gröna Lund i schlageryrans tecken.
Vi väljer våra vägar…. 😉
Och snart tar äpplet över i körsbärsblommornas park. Det här är bara början.
God helg!
Time in Stockholm 
Tid 