Tvivlet, ni vet…
Det gamla gnagande tvivlet, har slagit till….

image

Igår hade jag en argumentation på sociala medier med en person som inte alltid har samma åsikter som jag, men vi har ändå kunnat diskutera, och det har vi gjort. Igår började det rätt bra, men slutade mindre bra, vilket ledde till att jag började tvivla på min roll på nätet överhuvudtaget.

Ibland får jag höra att jag är så politisk på nätet. Om man med det menar engagerad, är jag med. Det känns positivt. Men att bara agitera och bli någon slags tyckarmaskin, är ju inte roligt. Jag hämtar ofta inspiration från någon artikel jag har läst, när jag bloggar också.

Men igår när jag bloggade, tänkte jag att jag ska minsann vara så mainstream jag bara kan, utan att vara helt menlöst positiv…. Jag orkar helt enkelt inte med alla negativa tankar som politiskt engagemang föder.

Nja. Det gick sådär.. 😉

Jag kan ju inte bara sabotera mitt gamla ”bloggvarumärke” sen 10 år tillbaka.
Det där jag tänkte från början med att blogga – att jag skulle försöka höja mig lite över mitt vardagliga jag och höja blicken över min egen nästipp. För 10 år sedan gick det bra. Vi som bloggade var för varandra anonyma, och kände bara varann genom varandras inlägg. Då var jag fri att tycka och tänka vad jag ville – inom anständighetsramarna förstås. Då fanns inga nättroll, eller andra trista element.
Då var det lätt att blogga, lätt att tycka och lätt att vara lagom personlig.

image

Nu tillåter jag mig att tvivla. Jag kan inte längre känna mig fri när jag skriver.  Att blogga 100 dagar i sträck gör också sitt till. Jag är ju ingen journalist som kan få till en snitsig text varje dag före dead-line. Jag är bara jag. Förra året kändes 100-dagarsbloggandet som en hjälp att komma igång, men i år går det lite mer i tomme.

Det är inte längre jag som styr vad jag skriver, utan livet, och det jag för tillfället har för mig får vädras lite godtyckligt i bloggen.

Så varför bloggar jag?

Jag lever nog på hoppet att plötsligt få en sådan där, som jag tycker, genial idé, som jag ibland kan få när jag undervisar eller mitt under en promenad eller medan jag sjunger eller spelar. Alla mina bästa tankar brukar komma medan jag håller på med något annat.

image

Men måste jag blogga hundra dagar i rad för det?

Återstår att se….

Ikväll blir det i alla fall konsert.
Kanske får jag en brilliant idé då?

I så fall kan jag ju skriva om det imorgon,  om tiden är mogen. Alltid nåt.

Ha det fint!

https://www.facebook.com/events/1556395477987125/?ti=cl

2 kommentarer

8 maj, 2016 · 10:40

2 responses to “Att skriva – för vadå? Dag 69, #Blogg100

  1. Livet blir vad man gör det till.
    Ibland kan det vara bra att hålla tand för tunga 🙂
    Ha det bäst!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s