Det är inte långt kvar nu till 100 bloggar. Jag tror att jag klarar det. På ren vilja mer än av lust. Det är lite som med körsång. De första 77 procenten av körsjungandet var kul och lustfyllt,  men sen gäller det att hålla ut…såväl toner som engagemang.
Jag blir så sjuttig i halsen, sa ju Pippi Långstrump när hon skulle säga 77.

Faktum är att upprepningar i stort kan göra en lite ”sjuttig” på det hela taget. I bemärkelsen uttjatad,  alltså.

Men något som inte känns tjatigt är att baka sitt bröd själv. Även om jag har gjort det tusen gånger förut – eller åtminstone 77 gånger – så känns det så genuint och jag blir påmind om hur människor har utfört dessa sysslor sen urminnes tider,  och här står liksom jag,  ba”. 😉
Släkten följa släktens gång….

Jag som inte har egna barn, förstår uttrycket ”att ha en bulle i ugnen”…. Jag blir en del av ett liv som går vidare.

Trots att receptet är i stort sett detsamma sen många år så blir ingen bulle den andra lik… 😉

Jag ska nog tänka så med sången. Ingen sång den andra lik. Ingen gång jag sjunger den, är den andra lik. Det går ändå inte att stirra sig blind på hur det har varit, utan istället omforma idén om att sjunga sången varje gång.

Så 77 är inte bara två sjuor. Den första sjuan är exempelvis ett tiotal och den andra är ett ental.
De har olika betydelse men är ändå lika värdefulla.

Jag tror att jag håller på att övertala mig själv om att jag ska fortsätta sjunga. Vi får väl se… 😉

Nu ska ni höra det jag alltid har älskat att sjunga… Ur Förklädd Gud.

Gå gärna och lyssna 6/6 i Sofia Kyrka.
Kanske ser ni mig. Kanske inte?
Kanske är jag Förklädd..?  😉