Några av göteborgsvännerna som jag träffade i helgen, frågade hur det går med mitt pedagogiska projekt.
”Jag väntar bara på att få läsa om det i någon av lärartidningarna eller på nätet…”
Det säger hon som själv är lärare och som alltid har varit mycket positiv till hela min idé.
…”Vart tog du vägen?”….
Ja, det frågade hon kanske inte, men det var andemeningen.
Det finns inget självklart svar på det, men ganska många små bortförklaringar. Svårt med fokus på rätt saker i rätt tid. Göra klart detaljer och putsa på inspelningarna och mycket annat smått och gott.
Egentligen är det inget bra svar för egentligen skulle jag kunna sätta igång imorgon dag. Grunden är lagd. Danser, musik och berättelse är i princip
klara.
Detaljerna får vänta…
”Jag hoppas bli klar till pensionen”,
hör jag mig själv säga.
”Ska du vänta såååå länge?”
Och jag tänker att i så fall har jag följt planen. Jag har inte tid och möjlighet att jobba och vara en kreativ egen företagare samtidigt. Särskilt som jag kommer hem och somnar i fåtöljen varje eftermiddag efter jobbet.
Kanske bättre att satsa på post-jobb istället? De pensionärer jag känner verkar ju sprudlande aktiva, om man jämför.
Jag kanske kan göra små blixtutryckningar med mitt koncept runt om i Stockholms skolor så länge, som ett levande reklaminslag. Till slut kommer alla att fråga efter mig….
”Vem var hon? Och hur var det hon gjorde?”
Och då kommer jag farande i mitt ”Taktfartståg”, med min käpp och stav, mitt vita hår flaxande i vinden, men med stenkoll på stegen i dansen….
Kan jag sen jobba till jag blir 95, som min pappa gjorde, kan man lugnt säga att det går som tåget. 😉
Du som ännu inte vet vad det är för himla projekt jag håller på med, skall snart bli varse…. Om inte förr så i alla fall hösten 2018.
Håll ut! 😊
Time in Stockholm 
Tid 